En dag hos gynekologen
Hej, förlåt. Jag tappade skrivglädjen. Jag har haft det fullt upp. Allt går så snabbt. Svårt att hänga med. Svårt att hitta tid. Att skriva ner någonting. Att skriva någonting bra. Vill säga förlåt. Även om jag inte tror att det är någon som tittar in här. Men om det nu var någon som undrade var jag tagit vägen och om allting var okej med mig så vill jag bara säga: Jag är okej. Och förlåt.
Abir är 3,5 år gammal. Nästan precis. Jag gillar honom fortfarande. Han är jättehärlig. Jag studerar fortfarande till barnmorska. Älskar det. Älskar, älskar, älskar det. Jag har praktik på en gynekologisk rådgivningsbyrå för tillfället. Minns när jag själv satt där. Minns hur jag precis hade börjat lära mig nederländska. Minns hur gynekologen frågade om jag känt bebisen "bewegen" (röra på sig). Och jag hade bara hört "wegen" (väga), och ställde mig på vågen. Minns hur jag kände mig dum. Minns hur jobbigt jag tyckte att det var att det var att jag knappt fick ställa mina frågor innan jag blev utskjutsad ur undersökningsrummet.
Jag sitter där nu, på andra sidan bordet. Ler och nickar. Förstår eller försöker förstå. Jag frågar både två och tre gånger om de har fler frågor. De blivande mammorna som inte kan bra nederländska kommer aldrig med någon tolk. Ibland har de tur för jag pratar både hindi, urdu och punjabi (förutom engelska och svenska då). Ibland gäller det att teckna eller gestikulera. Ibland gör man kontrollerna i tystnad, mäta blodtryck, höra på bebisens hjärtljud, göra echografin och känna på magen. Allt inom 15 minuter. Det är därför gynekologerna var så stressade. Det var därför jag aldrig fick ställa mina frågor. Det var därför de ibland hoppade över vissa kontroller.
Minns hur gynekologen frågade en marockans kvinna om hur det gick med avföringen. "Heb je regelmatig stoelgang?" Den beslöjade marockanska kvinnan förstår ingenting. Jag vill flika in. Jag vill använda lättare och mer vardagliga ord. Jag vet att det är just ordet "avföring" som ställer till det. Det är det ordet som kvinnan inte förstår. Men istället upprepar gynekologen sin mening. Hon upprepar den. Bara högre och långsammare. "HEB JIJ REGELMATIG STOELGANG?!" Jag vill skrika "bajs". Bokstavligt talat. Gynekologen flinar stirrandes. Sedan suckar hon och noterar vidare. Kvinnan som sitter framför oss är inte ointelligent. Hon är inte dum i huvudet. Men det är så vi fick henne att känna. Och när hon gick ut från vårt kontor fick hon en klump i magen. Hon kände sig mindervärdig och jobbig.
Precis som jag kände mig då. Skillnaden är att jag kunde gjort någonting åt det just idag..
Kommentarer
Inger säger:
Härligt att du är tillbaka!!
Svar:
Snutten
Trackback