Sekundär barnlöshet

Tog en titt bland alla de försöka-bli-gravid-bloggarna som jag för tre år sedan knarkade. Vilken otrolig glädje jag känner när jag inser att de allra flesta fick sina barn till slut. Somliga har hunnit med två till och med! Underbart. Hopp för de som kämpar just nu. Det är verkligen inte lätt. Jag känner inte samma oro nu som jag kände innan jag fick barn.
 
Sekundär ofrivillig barnlöshet känner jag ju till. Men det finns inte i min värld att jag skulle ha svårt att bli gravid om jag nu bestämde mig för att skaffa ännu ett barn. Detta är en enorm skillnad från första gången. Kan inte ens berätta om hur ofta jag tänkte att jag var infertil. Ibland var jag övertygad om att jag aldrig skulle få uppleva en graviditet eller få barn. Men det gick ju till slut. 
 
När jag för första gången hörde talas om sekundär barnlöshet tyckte jag det var ett skämt. Du har ju redan ett barn! Du har redan upplevt en graviditet och en förlossning. Sitt inte och gråt när du redan har något som andra människor kämpar för.
 
Nu på senare dar, när jag blivit lite äldre (host, snart tjugofem), förstår jag hur stor sorg det kan vara. Hur man mycket väl kan gråta sig till sömns för saknaden av ett andra barn. Men jag håller nog fast vid att det fortfarande inte är lika stor sorg som att aldrig bli gravid...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback