Det har blivit mycket bättre mellan mig och R. Antar att det går upp och ner i alla relationer, men det känns verkligen så hopplöst när man är där nere i botten. Jag tror att det är viktigt att vara borta från varandra alldeles lagom. Inte för mycket för till slut vänjer man sig vid att vara ifrån varandra. Men inte med varandra hela tiden för till slut irriterar man sig på varandra istället. Jag borde sluta skriva i "man"-form, det gäller ju inte alla. Men för mig och R tror jag att det är så. Klart att andra kan må superbra i varandras sällskap 24/7. Sådana är ju inte vi. Nu ska jag göra en ny sats play-dough till Abbelutt!