Jag och R - del 1

Det jag ska skriva nu... Det är läskigt. Det är jobbigt och det ar svårt att erkänna. Men jag ska försöka. Jag ska försöka få ner orden jag gått runt och tänkt på i flera veckor nu. Jag och R. Försök att ha lite tålamod. Det är obearbetade tankar. Det är sådant jag inte fått struktur på än. Och det kommer du säkert se tydligt i min text nu. 
 
Vi har varit tillsammans sedan den där sensommar-morgonen 2007. Nästa år har vi alltså varit ihop i tio år. Gifta i sju år. Jag märker hur vi hamnat i en svacka. Hur vi kan sitta i samma rum och visa noll intresse för varann. Eller jag vet inte riktigt hur det är med honom. Tills för ett par veckor sedan var jag fortfarande intresserad, jag ville pussas och kramas. Jag tror att jag märkte hur det alltid var jag som kramade honom. Hur det alltid var jag som tog initiativ till närmande. Vid denna insikt slutade jag abrupt  för att vänta in honom. Ville ge honom chansen att kramas.  
 
Jag tror aldrig att han insåg det här. Och nu sitter vi här. I samma rum. Båda utan se på varann. Så nära men ändå så jävla långt bort. 
 
Nä, jag trodde faktiskt att jag skulle orka skriva om allt som händer oss just nu. Men jag orkar inte. Jag ska gå och sova istället. Precis som jag gjort varenda kväll de senaste veckorna. Jag har gått och lagt mig innan R. Har somnat innan han ens hunnit i säng. Eller låtsassovit. Och han har krupit in långsamt och försiktig, utan att väcka mig. Så nära. Men ändå så långt bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback