Eufori + stress

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Det känns som att jag vandrar på moln emellanåt. Varje liten rörelse från magen (om man ska undanta tarmarna) sprider ett lyckorus genom kroppen. Ett riktigt lyckorus. Känslor av eufori. Det är så jäkla underbart. Jag ligger med magen mot Rs rygg. Jag ler inifrån själen när han känner det jag känner. När vi båda inser att bebisen redan ligger mellan oss. Så älskad, så skyddad. Det är helt otroligt vilka kanslor som väller fram när jag tänker på honom. Hur han snart ska komma och på ett sätt fullborda oss. No pressure, little baby.
 

Samtidigt känner jag också en stress. Över alla de saker som ännu inte är klara i renoveringen. R arbetar dag och natt och kan inte göra så mycket mer. Jag har varit lugn framtills nu. Nu smyger sig stresskänslorna på, och jag vill ogärna lagga ut de över stackars R. Det är fan inte lätt ska jag säga er. Nio veckor kvar. Kanske. Jag är inställd på att det kommer att ta längre tid. Vi längtar ju såklart till bebis, men ibland kan jag känna att ju längre i magen desto bättre...
 
 
Jag vet att min framtida v40+någradagar-jag kommer typ slå ihjäl mig för den där sista meningen. 

Kommentarer
Jenny säger:

Åhh, vilken lyx att ha kommit så långt. Själv är det 4 månader kvar till beräknat och jag längtar ihjäl mig :) men sommaren kanske gå snabbt. Kram

Svar: Du kommer vara med om denna lyx snabbare än du anar! :D Kramar!
Snutten

2014-05-03 | 14:17:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback