Jag hade idag bestämt mig för att äntligen ta mig till stadshuset för att fixa med mitt körkort. Det visar sig att jag inte har mitt ID-kort med mig. Den ligger i bilen sedan uppkörningsdagen. Japp, jag har bra koll på allt i mitt liv. Jaja,  jag får väl fixa det i morgon istället. Synd bara nu när jag ändå är i stan. Har fortfarande inte rört ratten sedan uppkörningsdagen. Är det verkligen normalt? Jag gav nycklarna direkt till R när vi kom ut från körskolan. "Här, jag ORKAR inte mer!" Hehe. Jag undrar lite hur det kommer att bli att köra med ett litet barn i bilen. Jag har ju två års erfarenhet bakom ratten, men jag tror ändå att det får en att tänka om. Vara ännu försiktigare. Och ens bilkörning är aldrig fläckfri och vad som helst kan hända. Aaah, vad läskigt. 

 

Min skräck för att faktiskt hoppa in i bilen och köra iväg gick över för ett år sedan. Men jag tror att den kommer tillbaka lite när man tänker på ansvaret över någon så hjälplös och oskydlig i sätet bredvid en. Jag tror det har mindre att göra med att jag faktiskt får köra ensam nu. Jag körde ensam när jag skulle träna fickparkering och R inte hade tid att följa med. Jag har kört med R däckad i baksätet kl 4 på morgonen (han var inte full, han hade bara haft ett galet jobbschema den veckan!). Bästa handledaren, jag vet. 

 

En vecka kvar till besöket hos vår nya gynekolog! Jag är återigen förväntansfull, men vet inte riktigt om jag borde vara det. Borde vara inställd på att bli besviken. Jag träffade förresten upp tjejen som bodde här i närheten. Det var otroligt skönt att snacka lite skit och systemet här i Belgien, även om jag mår lite dåligt sen efteråt. Det är ju trotsallt jag själv som VALT att bo i detta land. Men jag har haft dåliga erfarenheter med gynekologer här, och tydligen är jag inte heller ensam! Jag hoppas verkligen att jag trivs med den nya, för väljer jag att föda här så vill jag ha någon jag känner mig trygg med.