v22+4
Usch och fy. Det är verkligen inte roligt att bli sjuk. Jag har fortfarande alldeles förskräckligt ont i halsen. Det går knappt att svälja. Idag mådde jag lite, lite bättre. Under mina sjukdagar har jag i alla fall hunnit att leka med bebisen. R har också njutit av magens ryckningar och mitt konstanta prat om bebis. Utöver just lyckan har jag även hunnit fundera på själva förlossningen. Jag börjar fundera över hur exakt den ens fungerar att trycka ut en unge genom den lilla öppningen. Jag blir ibland väldigt rädd. Samtidigt är jag övertygad om att jag kommer att klara av det.
Jag funderar på att göra som jag gör med det mesta... Inte tänka så mycket och lita på kroppen. Lita på att den vet vad den ska göra. Men det kanske inte är precis som att stå på ett par hyrda skidor för första gången vid 17-års ålder och bara ge sig ut nerför backen... (jag visste inte ens hur man bromsade). Fast när jag tänker tillbaka så hade det nog varit rätt skönt med lite bakgrundsinfo faktiskt.
Kommentarer
Anonym säger:
Du kommer lugna tankarna innan förlossningen ska du se :)
Jag tittade på en unge i minuten på tv4play, och det hjälpte mig att inte vara så rädd. Så det kan jag rekommendera :)
Trackback