v37+6
Usch.
Jag hatar att kräkas. Jag hatar panikkänslan precis innan. Vi hade ätit kvällsmat runt 17.30 och sedan dess hade jag mått lite illa. Men det gick över till slut. Helt plötsligt, för ungefär en halvtimma sedan började jag må illa igen. Ville ut på promenad för jag hade även halsbränna och skitont i blygdbenet. Pappa valde att följa med, så när han står ute och väntar på mig inser jag att... Nä, fan. Jag tror att det blir spya. Säger till mamma att hon får ropa in pappa. Mamma säger att vi ska ut på promenaden i alla fall, och att OM jag måste kräkas så gör jag det ute. Men jag vet att pappa kommer må sämre än vad jag gör om jag spyr framför honom. Jag promenerar fram och tillbaka i hallen istället. Och mycket riktigt. Det blev en ordentlig spya typ en minut senare.
Sedan gick vi ut på promenad. Mår fortfarande lite illa. Det var verkligen längesedan och inte någon härlig nostalgi från början av graviditeten. Googlade såklart "illamående + förlossning" direkt efteråt. Haha. Det verkar ändå vara ganska mångas förlossningar som börjar med just illamående och diarré.
Annars är jag bara jäkligt obekväm i kroppen fortfarande. Bebis ar nu färdigbakad och kan komma NÄR SOM HELST! Fjorton dagar kvar till BF, och nu kan det dröja MAX en månad!
Kommentarer
Trackback