Var ska jag börja? Hur ska jag skriva och förklara? Det kommer bli så jobbigt. Jag kommer att börja gråta och jag vet att jag måste fortsätta vara stark i den här situationen... Men nu måste jag skriva av mig. Och sedan ska jag duscha av mig allt det här jobbiga. 

 

Det började för två dagar sedan. Jag hade fått komma tillbaka från sjukhuset från en onödig sovdos som inte hjälpt överhuvudtaget. Hade vaknat 6 på morgonen och jag var så himla trött. De hade då sagt att det skulle bli igångsättning nästa morgon. Det blev det inte. "Vi har fullt på förlossningen, du får åka hem och vila och vänta på att det startar av sig själv." Jag argumenterade verkligen för att få stanna kvar, men det gick inte. De lyssnade inte. Vi blev tvungna att packa ihop våra grejer och lämna rummet. Ovilad. Ohjälpt. 

 

Jag höll mig stark genom dagen. De första timmarna hemma surade jag och var ledsen. Tittade på TV och bara försökte slappna av. Fick EN annorlunda och smärtsam värk. Det var dock inget som koMen mot kvällen blev jag rastlös. Drog med mamma ut på en kvällspromenad. En promenad som ledde till värkar när jag kom tillbaka. Jag hade så ont i ryggen. Och upplevde en konstant mensvärk. Jag hade även en hemsk huvudvärk pga sömnbristen. Vid 23-tiden började värkarna komma i vågor. Mensvärken var dock konstant. Ryggen värkte mest. Det strålade verkligen i nedre delen. Jag trodde även då att det inte var någonting på gång. När jag tog en alvedon var det mest för att kunna sova genom natten. Men vid midnatt började jag istället klocka värkarna. Två timmar senare kom de med 3-4 minuters mellanrum. Jag var så otroligt trött. Sa till R och mamma att de skulle sova ut ordentligt. Jag skulle tacklas med värkarna. Jag åt frukost. Eller en nattmacka. Vad man nu ska kalla ett mellanmål klockan 03:30 på morgonen. Jag duschade med varmt vatten för att lindra värkarna. Sedan ringde jag in till förlossningen och de sa att jag fick komma in för kontroll. Barnmorskan avslutade samtalet med att "sedan kanske det blir hemgång om ingenting har hänt". Det gjorde mig osäker, och jag bestämde mig för att åka in på morgonen i stället. 

 

När alla låg och snarkade bestämde jag mig också för att lägga mig ner och vila, fastän värkarna gjorde mindre ont uppståendes. Mellan någon värk slumrade jag till, detta vid 04-tiden. Tydligen ojade och stojade jag mig genom värkarna ändå, men jag tror att jag var typ nästan medvetslös pga sömnbristen. Kl 07 bestämde vi oss för att det var dags att åka in. Mitt "sovande" hade bidrogit till att värkarna istället kom var femte minut. Jag var överlycklig över det faktum att de inte hade avtagit helt...