Vi skulle iväg och fira, och när R kommer hem springer jag naturligtvis till honom för att kramas. Då ser jag att även hans pappa har kommit. Oväntat. R tyckte inte att det kändes riktigt ok att skicka hem honom igen, även om han kom oanmält. Så jag sitter och tjurar. För nu kan vi inte fira på en fin restaurang. Tycker det är otroligt dålig stil. Tycker också att R borde säga att han borde ha ringt. Jaja. 

 

För det andra är jag skithungrig och hade inte lagat någon mat för att vi skulle iväg. Känner för att gråta och jag är inte säker på att jag kan skylla på graviditeten. Jag hade sett fram emot EN kväll utan renovering och bygge. En kväll där vi kunde diskutera det som idag blev så otroligt verkligt. Jag känner ändå att jag har rätt att vara sur. Så nu ska jag sitta här i min ensamhet. Nja. Helt ensam är jag ju inte. Skönt. Men fy fan alltså.