- Snuttens - längtan till graviditet

-

DATUM: 2013-09-26 TID: 15:11:00
KATEGORIER: Missfallsgraviditet nr 2;

Det är med ett brustet hjärta jag skriver. Det minsta lilla tippar mig över till gråtande. Det känns skönt att gråta. Men jag vill inte längre göra det framför R, jag ser hur jobbigt det är för honom... Jag ser hur han också lider. Hur han också vill gråta.

Det är så svårt att veta vad man ska skriva och säga i en sådan här situation, så jag uppskattar verkligen alla kommentarer ni skrivit. Jag vet själv inte vad jag ska skriva. Jag vet med säkerhet att det är ett missfall. Jag hade hemska menssmärtor hela natten. Smärtor som R var tvungen att massera bort... Om det ändå fanns någonting för den psykiska smärtan. Jag kunde inte sluta gråta igår när R kom hem. Jag kände mig så otrolig dum. Jag har varit så löjlig. Jag har varit så glad.

Jag hade verkligen hoppats. Jag trodde verkligen att det var vår tur. Jag har knäppt upp byxor varje gång jag suttit ner, för jag var rädd att det skulle vara för tajt. Jag slutade jogga. Jag var rädd för att hoppa. Jag hällde för fan ut kaffe i vasken. Vad har jag inte gjort för att detta skulle fungera? Med händerna mot tinningen undrar jag... Med fingrarna långt in i hårbotten frågar jag mig: Vad mer kunde jag ha gjort?

Jag känner mig misslyckad, men mer än det känner jag att jag gjort R besviken. Han har inte ens låtit mig tro det för en sekund, men jag kan inte låta bli att tycka synd om honom. Vet hur mycket han längtar. Och det är JAG som inte kan bära ett barn för honom. Jag vet att det är dumt att tänka så. Men ibland hamnar jag där.

R var så bra på att trösta. Han fick mig att sluta gråta tillslut. Men jag var ledsen över att jag varit så löjligt glad. ÄH... Det är bara att försöka igen. Men det är inte så "bara". Så klart blir det ingen utredning. Vill dock att läkarna här ska veta att jag varit med om ett andra missfall. Vill inte vara med om ett till, bara för att jag inte når upp till antalet mf som behövs för att man ska få en utredning.

Vill ännu en gång tacka för all stöd. Vi kanske hörs igen snart.

Kommentarer

Lin säger:

❤️❤️❤️

2013-09-26 | 18:05:13

ida säger:

♥♥ tänker på dig gumman ♥♥

2013-09-26 | 18:08:05

Heli säger:

Efter mitt andra missfall kände jag först för att ge upp. Tänkte att jag aldrig skulle få gå igenom en hel graviditet, att jag aldrig skulle orka med oron och smärtan en gång till. Men så blev jag gravid direkt efter mitt andra missfall och trots att graviditeten blev jobbig med blödningar och mycket oro, var det naturligtvis värt allting när sonen låg på min mage efter förlossningen.

Två missfall kan mycket väl vara en olycklig slump och chansen för att den tredje graviditeten går vägen är trots allt stor. En klen tröst, jag vet, men såhär åtta år senare känns mina två missfall som en kort parantes i livet. Men där och då var det förstås för jävligt.

Varma kramar till dig och en förhoppning om att din nästa graviditet leder till en frisk, levande bebis.

2013-09-26 | 18:39:54

bambino.blogg.se säger:

Du är inte på något sätt misslyckad. Däremot tycker jag att du är fruktansvärt modig som delar med dig av dina tankar och känslor öppet för alla oss som vill läsa. Beklagar att det inte gick vägen denna gången. Massor med styrkekramar! <3

2013-09-26 | 18:53:05
Bloggadress: http://bambino.blogg.se/

Puma säger:

Åh så ledsen jag blir när jag läser att det inte gick denna gång heller. Det är bara orättvist. Kom ihåg bara att det är ngenting du gjort som gör att det blir missfall. Men visst undrar man varför vissa får fler missfall medan andra aldrig får. Det är inte rättvist. Har ju själv varit där. Så jag förstår mycket väl hur du mår. Ta hand om varandra nu.

Styrkekramar

2013-09-26 | 19:48:48

Pelusa säger:

Förstår exakt hur du känner dig. Det är så tungt att gå igenom missfall. Är ledsen för din skull! Gick igenom 3 missfall och jag trodde att jag skulle dö av sorg. Skönt att du har en så stödande man.

2013-09-26 | 19:55:50
Bloggadress: http://mammapelusa.blogspot.com

Elina säger:

hittade hit idag efter googlande pga min egen sorg, oro och längtan. Vet hur det känns, alla dagar går ut på samma sak - längta efter barn och samtidigt kännsa sig så otroligt fattig, ensam och misslyckad. Men det är vi inte. Vi är bara mitt i något viktigt som ingen kan förstå om man inte upplevt det. Inga ord hjölper mer än för stunden och vi kommer inte bli lugn och nöjd förrän vi sitter där med vår bebis i famnen. Kram<3

2013-09-26 | 21:22:27

Hanna säger:

Du..Finns det nåt sätt jag kan skriva till dig privat?Typ mail eller så?Har en liten tanke som jag vill bolla med dig..
Kram

2013-09-27 | 08:14:08
Bloggadress: http://nattstad.se/linnea83

Emmis säger:

Åååh, så fruktansvärt hemskt detta är! Det är så jobbigt att det inte finns nån garanti för att det nångång lyckas, samtidigt som jag nyss läste att 98% av de som kan tänka sig att testa på det mesta sjukvården erbjuder blir gravida. I vårt fall vill vi nog inte testa på det mesta men det är ändå en klen liten ful tröst. Jag tycker så oerhört synd om dig efter hur glad du var, men också orolig. Hoppas det känns bättre snart! Kram

2013-09-27 | 11:04:25

Lina säger:

Så otroligt tråkigt! Blev jätte ledsen när jag kollade in här och såg vad som hänt! Tycker du är så otroligt modig som vågar dela dina känslor här, tror det är viktigt att få ut allt, tror det i längden är terapeutiskt. Du har också inspirerat mig att börja med egen blogg, just för att reda ut alla tankar. STORA styrkekramar till dig!!

2013-09-27 | 17:30:39
Bloggadress: http://www.lilasliv.wordpress.com

Trackback