Påminnelse

 
Idag är jag fruktansvärt positiv. Visst är det konstigt hur det kan ändra sig från den ena dagen till den andra? Jag tror att jag skrev någonting om någon sorts rädsla, minns inte så bra länge. Heh. Löjligt. För vet ni vad? 
 
Jag är 21 år gammal. Jag har minst 10-15 år av riktigt bra fertilitet framför mig. 
 
Det betyder 10 försök/år med 20 % chans att bli gravid varje gång.
 
Jag har fått plus två gånger inom loppet av ett år!
 
Jag kommer antagligen få uppleva en lyckad graviditet.
 

Det är såklart otroligt jobbigt att vänta när man längtar som en galning. Och det är så jäkla svårt att minnas det jag skrivit här ovan. Härmed startar jag en ny kategori med solskenshistorier, motivation och inspiration. Inspiration till att fortsätta försöka, och fortsätta att vara positiva. Snart får vi våra efterlängtade barn, tjejer. Det måste vi komma ihåg! 
 
Kramar till er alla!
 
P.S. Skriv gärna ERA solskenshistorier här nedan, ni som nu har barn/är gravida efter kämpande. Kan vara skönt för oss "försökande" att läsa. 

Kommentarer
Lin säger:

Bra! Så ska det låta!! Gå tillbaka och läs detta inlägg när du känner dig nere :)
Kram!!

2013-10-20 | 17:55:03
Mandy säger:

Åh vad härligt att läsa:-) Jag tycker med att du ska gå tillbaka och läsa det här inlägget sen. Förhoppningsvis kan du hitta tillbaka till den här känslan då:-) Kram!

2013-10-20 | 19:45:25
Bloggadress: http://mandyinmakeup.blogg.se
bambino.blogg.se säger:

Hell yhea!!!!

2013-10-20 | 20:56:16
Bloggadress: http://bambino.blogg.se/
sara säger:

bra där!!
Jag har en, jag va 20 när jag blev gravid snabbt på första försöket. överlyckliga va vi men i vecka 9 började jag blöda och vi fick missfall. Vi va helt bestämda att NU skulle vi ha barn så började försöka hej vilt men varenda månad kom den där j***a mensen. Va helt säker på att min kropp "förstörts" av missfallet jag skulle aldrig bli gravid.. men på åttonde försöket, efter otaliga ägglossningsstickor, gravtest tårar och en semesterresa till Thailand förstörd för att vi sprang i varenda butik vi såg för o köpa "ovulationtest" istället för o njuta kom det, det efterlängtade plusset. idag är hon 6 år. nr två vågade vi oss knappt på o försöka va rädd för o bli besvikna varje månad igen så väntade hela 4 år.. 2 mån tog de då.. nu ska vi försöka oss på en trea men3 månader har de gått då jag gjort ALLT men ännu inget pluss.. nu borde man va lugn eller nöjd jag har ju fått två redan men ändå e man lika skärrad och orolig att det inte ska funka men de kommer de säkerligen och för dig men du kommer få ditt plus och din bebis. När du minst anar de=)

Svar: Så fin solskenshistoria! Kram!
Snutten

2013-10-20 | 22:47:40
Hanna säger:

Såja va skönt att läsa lite positiva tankegångar =).Och just nu är jag också positiv.In på vul imorn.Håll nu tummarna åt mig att det blir insem denna cykeln =).
Kram Hanna

Svar: Håller de riktigt hårt! Kram!
Snutten

2013-10-21 | 10:05:35
Bloggadress: http://nattstad.se/drommenomettbarn
Emmis säger:

Tack för den! Behövdes!

2013-10-21 | 18:10:13
Sandra säger:

Roligt att höra med din nya kategori!! :) Kämpa på, det är självklart att ni kommer att lyckas snart!

2013-10-21 | 22:56:50
Isabel säger:

Jag har också en liten solskenshistoria.
Våren 2012 började vi försöka skaffa barn och OH så glada vi blev när ett fint plus dök upp redan första månaden. Vi skulle bli föräldrar och vi var så lyckliga och glada. Men efter ungefär 3 veckor började jag blöda och läkarna konstaterade att missfallet var ett faktum.

Vi hade inte ens funderat på missfall för "för det mesta går det ju bra". Jag blev jätteledsen men vi gjorde som läkarna sa att tog en månads uppehåll innan vi försökte igen. 2 månader senare kom plus nr 2 med efter 2 veckor började jag blöda igen och besvikelsen och sorgen var stor.

Ett missfall okej, men två!!! Det kändes bara orättvist. Jag kände mig jätteledsen och kände att jag kanske behövde ta en liten paus på ett par månader så vi bestämde oss för att inte riktigt försöka. Men mensen kom aldrig tillbaka efter missfallet så efter en månad gjorde jag ett graviditetstest och jag blev förvånad när det dök upp två streck.

Jag vågade nästan inte hoppas på att det hela skulle sluta väl men veckorna gick och allt verkade ju faktiskt gå bra. Vecka 12 kom och nu kändes det verkligen som att vi skulle få vårt efterlängtade barn och vi bokade ett ultraljud för att få se det lilla livet.

Aldrig hade vi kunnat förbereda oss på att något skulle vara fel på vår lilla bebis, men det var precis vad det var. Ultraljudet gick få stor glädje när vi fick se vår lilla sprattla till enorm sorg när barnmorskan sa att något var fel på vår bebis.

Efter flera ultraljud och provtagningar fick vi veta att vi väntade en liten tjej med en ovanlig kromosomavvikelse och att hon med största sannolikhet inte skulle klara sig.

Läkarna tyckte vi skulle avbryta graviditeten tidigt men vi ville inte. Vi ville kämpa för vår lilla tjej. Vi ville ha HENNE. Det var ju ändå vår bebis.

Halva graviditeten kämpade vi tillsammans innan vi tillslut fick inse att hon var så sjuk så att hon aldrig skulle klara hela graviditeten och än mindre ett liv utanför livmodern. Så i v 21 lät vi vår vackra flicka somna in tryggt i min mage.

3 månader efter förlossningen så fick vi åter igen ett plus och de första 12 veckorna var i princip bara ren ångest för mig. Jag var övertygad om att det antingen skulle bli missfall eller vara något fel och jag hade också sagt till min man att "vi försöker bara den här gången också. Blir det inget nu så vill jag inte mer. Då adopterar vi!"

Men i vecka 13 fick vi göra ett ultraljud för att utesluta samma kromosomavvikelse som sist och den här gången VAR det faktiskt en till synes frisk liten bebis där inne. På rutinultraljudet kring vecka 20 fick vi veta att alla organ och så såg bra ut och att vi väntade en välmående liten pojke.

Nu är det ca 6 veckor kvar till förlossningen och vi längtar så hemskt mycket efter vår lilla son som minsann inte var ett dugg lätt att få till vår familj, men ändå så värt det såklart.

Så ge INTE upp. Det tog oss lång tid och mycket sorg. Men äntligen är det vår tur att få bli föräldrar till ett levande, friskt litet barn!

2013-10-23 | 21:14:01
Bloggadress: http://smamirakel.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback