Fortsätt kämpa, Snutten. Snart är man igenom vecka 8+9 och då kanske man kan lugna ner sig lite. Jag uppskattar illamåendet för det är ett tecken på att allt är bra. Denna gång har jag inte "letat blod" i trosorna som jag gjorde i min första graviditet. Progesteronet skyddar mig liksom från en blödning. I mitt huvud är det ju ännu svårare att upptäcka att något är fel då. Jag är så sjukt rädd för att få ma istället för mf. Det känns ännu mer hemskt. Tänk att få komma in om fem veckor och se att pyrets slutat växa för x antal veckor. Och då har man varit glad och "gravid". Det är det hemskaste jag kan föreställa mig. 

 

Jag får tänka att jag faktiskt såg bebis för tre dagar sedan. Allt var bra, och så har mina symtom ökat. Jag är livrädd för att de ska avta dock. Vågar just därför inte ta något emot illamåendet heller. Jag vill på riktigt känna mig gravid. Insåg att jag inte lagt upp en bild på bebis och dess ståtliga 1 cm.