Ersan
I flera dagar har R bara gått runt och förundrats över min mage. "Den står verkligen ut." "Vad rund den ser ut." "Men bebis är ju bara ty 2 cm, hur kan detta vara?!" Till slut fick jag nog och sa: "Hörru, nu får du inte längre kommentera min kropp - överhuvudtaget - . Förstått?!"
Så nu går han runt och bara sneglar på min mage. Utan att säga något. Med min grottkvinnoröst frågade jag: "VA ÄRE?!"
"Vah? Men jag har inte sagt nåt!"
-.-
Fast jag älskar honom ändå. Lite i alla fall. ♥
Kommentarer
Trackback