Äcklig känsla

Jag mår så konstigt... Jag mår inte dåligt, inte bra. Jag mår inte som mig själv bara. Jag hoppas verkligen att det är pga graviditeten. Jag har känt såhär i ett par dagar nu. Jag försökte beskriva känslan för en vän tidigare. Och det lät någonting såhär: "Ingenting FASTNAR i magen. Det är en blandning av magsjuka och hunger. Att äta är inte tillfredsställande. Man kan inte göra någonting för att få bort det. Obehagligt bara. Nästan en äcklig känsla" 
 

Är väl kanske inget "vanligt" grav-symtom, men så känns det just nu. Så ovant. Någon som känner igen det? 

Kommentarer
Elli säger:

Jag känner igen mig!
Var hungrig precis jämt, oavsett om jag åt massor..
Å värst var nog suget efter citrus. Kunde trycka i mig en hel påse citroner och ändå bara vilja ha mer, trots att det sved på läpparna. Så var det näst intill genom hela graviditeten.
Kvällen innan sonen föddes tryckte jag i mig två stora revbensspjäll + potatissallad, två cheesburgare och sedan ett äpple och fem minuter senare var jag hungrig igen :p

2013-11-18 | 18:26:53
Bloggadress: http://fotograftretton.blogg.se
bambino.blogg.se säger:

Jaaa precis så känner jag mig!!!

2013-11-18 | 22:46:08
Bloggadress: http://bambino.blogg.se/
Malin säger:

Mycket bekant känsla! Jag hade så från v 6 tror jag till v 9 kanske. Sen gick det över till extremt illamående med konstant hunger då jag inte kunde komma på något jag ville stoppa i min mun utan att kräkas. Åt några broccoli till middag :p
Njut att dina symptom som du så länge har längtat efter!! Jag ville också kräkas och må illa och känna en bulle i magen. Och när jag äntligen gjorde det kom jag på bortförklaringar. Typ
"magsjuka." "Klart jag spyr av det där, skulle alla gjort." och jag var dessutom övertygad om att jag fått en tumör i magen...
Det jag vill säga är att nu har du äntligen symptom, klart allt är konstigt i din kropp, du är ju gravid! Förneka inte det för dig själv, även om det är svårt att tro på! Kram på dig!

Svar: Skönt att veta att jag inte är den enda som känner såhär. Jag blir så klart väldigt, väldigt glad för mina symtom. Kanske inte i stunden, men jag är tacksam att jag får uppleva det. Brukar också vilja bortförklara dem. Konstigt att inte kunna lita på sin kropp!
Snutten

2013-11-19 | 05:13:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback