I brist på annat att göra läste jag igenom lite gamla inlägg här på bloggen. Jag startade den i MAJ! När jag kände att jag inte kunde stå ut längre... Jag kunde inte stå ut med min längtan. Jag hade länge ignorerat känslan. Jag hade fokuserat på annat, men jag behövde rensa bland tankarna. Och bloggen fick ta del av dem.

 

Det känns som igår, men det var 10 månader sedan. Då var jag fortfarande omedveten om hur svårt det skulle vara. Hur man kunde längta mycket mer än så. Nu vet jag ändå att vi satsar till 100 %. Då var jag osäker. Jag velade. Jag visste såklart att jag längtade, men jag var tveksam på om jag var redo. 

 

Jag vet att jag är redo nu. Så varför har inget hänt? Det känns som att jag har trampat i samma vatten väldigt länge nu. Jag vill går vidare till nästa del. Till lyckan. Det börjar bli jobbigare nu faktiskt. Att gå runt och vänta på den.

 

Äh, jag vet inte. Jag har antagligen bara haft för mycket tid och tänka idag. Dags att trycka på off-knappen i hjärnan.