Jag insåg precis hur mycket jag älskar Alla Hjärtans Dag. Jag vet, jag vet. Jag vet allt man säger om denna dag, varför inte visa uppskattning alla andra dagar? Jag håller med! Till 100 %. Jag kan bara inte låta bli att dras med lite. Det smittas fan i luften. Kärleken är överallt! 

 

På väg hem igår såg jag så otroligt många killar med kassor från Zara, H&M och olika smyckesaffärer. Och jag kunde inte låta bli att tänka: "they're gettin' laid toniiiihiiight (eller tomorrooohooow)". Hehe. Nä, jag kunde inte låta bli att le, skulle det stå. Tänk vad glada de kommer att göra någon därute. 

 

Spread the loooove, liksom.

 

 

För fem år sedan, den 14 februari 2008 sa R de där tre orden för första gången till mig. Vi hade då varit ihop sedan augusti 2007. Jag hade innan dess alltid trott att "jag älskar dig" var så överanvänt. Man sa det till kompisar, man sa det till läraren man fick MVG av. Jag hörde det överallt. Jag kände att om jag sa det skulle min och Rs relation sänkas till en annan nivå. Inte ökas. Vårt förhållande var mer än de tre orden. 

 

Men när HAN sa jag älskar dig märkte jag hur fel jag hade tänkt. Så var det ju inte alls. Det var en sådan mäktig känsla. När jag, ett par dagar senare, skulle säga de orden var det svårt att få ur sig dem. Jag hade gråten i halsen. Jag verkligen kände hur det var att älska någon... Det var underbart! (Alla säger "aaw" till 16-åriga jag! Aaaw!).

 

Och åååååh, vad jag älskar att säga att jag älskar honom till honom nu (konstigaste meningen ever, men inte mindre sann för det). Jag kan inte låta bli helt enkelt på en dag som denna!