Idag umgicks jag med min vän som blivit gravid... Det gick ju jättebra när jag var med henne, men kunde inte låta bli att känna en tomhet inom mig när vi skildes oss åt. Det är så jobbigt att jag inte ens berättat för R att de väntar barn. Det är fortfarande jättetidigt för henne. Eller ja, knappt tre månader in i graviditeten. Hon mår jätteilla och kräks och sånt. 

 

Blir lite halvt avundsjuk. Men jag är glad att jag fortfarande kan hantera just det här med att någon är gravid och att jag inte är det. Jag är genuint väldigt glad för dem! Det är NU jag känner mig... ledsen. Äh, snart är det väl vår tur också! Hon säger sedan att hon inte alls gillar hennes barnmorska. Och att vården är skitdålig här. Jag vill ocksåvara i Sverige där jag känner mig som tryggast när jag blir gravid. Men är R med mig mår jag också rätt bra. Vi har varit ifrån varandra hela dagen. Jag saknar hans kramar och pussar. Har lite ont i huvudet. Ska lägga mig ner och tycka synd om mig själv ett tag och hoppas att han kommer hem snart.