Har otroligt svårt att sova.  R sover sedan länge. Han är så otroligt fin, min pojke... Idag kom han hem och det första han sa var: "jag är så otroligt glad!" Jag undrade naturligtvis varför... och då svarade han att: "jag ska bli pappa snart!" (Måste erkänna min första reaktion var "VA!? Är jag gravid!?" Men efter en sekunds eftertanke insåg jag att jag inte ens hade haft ägglossning än.)

 

Och sedan kramades vi om. Jag behövde den kramen. Känna att det var vi. Idag har jag verkligen längtat. Något mer än det vanliga. Det har känts så tomt och jobbigt just idag. Har ingen aning om varför. Det blir bättre snart. Det vet jag. 

 

Att R är med mig underlättar. För honom är det nog bara lycka än så länge. Vi får se hur det blir efter att första mensen kommit. Men än så länge svävar han små rosa moln... som jag har lyckats bygga upp. Det var ju lätt - bara att berätta att nu vill även jag starta familj. Då blev han ju sådär lycklig. 

 

Det han inte vet om ännu är att även rosa moln gör så att det regnar. Jag tycker det är mysigt med regn ibland. Men just nu vill jag ju gärna sväva på de där molnen, jag med! Speciellt tillsammans med älskade R... Känns lite halvt omöjligt just nu.