Orolig

Känner mig så frustrerad. Det känns så långt bort till BIM. Och ännu längre bort till den dagen då vi faktiskt kan säga att vi väntar barn. 
 
Jag vet att det här kommer låta helt fel, speciellt för de som faktiskt försökt en längre tid... Men tanken gnager i mig ibland att jag kanske aldrig kan bli gravid. Dessa tankar har jag ju haft sedan INNAN vi ens försökt bli gravida. Jag har ju som sagt inte använt något preventivmedel på snart två år...
 
Tog ut min kopparspiral i Januari 2011, och sedan dess har jag räknat dagar och den första tiden använde vi kondom. De senaste månaderna hade vi skippat kondomen och bara räknat dagar. Man hör ju hela tiden om hur osäker metod detta är, men det verkar ha "funkat" för oss. 
 
Jag är så rädd att det enbart fungerat för att något är fel. Jag vet att det är dumt att undra, speciellt när man bara försökt två gånger. Men som sagt... Ibland gnager den där känslan i mig. Och jag blir väldigt orolig.

Kommentarer
Anonym säger:

inte tänka så!! det är mycket som ska klaffa för att man ska bli gravid och det är ju ca 25% bara som lyckas vid äl om allt klaffar

Svar: ååh, jag vet... ändå så hamnar jag i de tankarna ibland... :(
Snutten

2012-11-13 | 15:20:09
Lin säger:

Nej, fastna inet i det tänket! Klart ni kan bli gravida! När jag är orolig för något så tittar jag gärna på statistik.. på något sätt så är det greppbar fakta och något man kan relatera till.. och ser du på statistiken så är det ju bara ett par få procent som aldrig får egna barn. Av alla som försöker bli gravida så är det väl 80-85 % som blir gravida inom ett år från det att de aktivt börjar försöka. Därefter är det väl 5-10% som blir gravida året efter, och sedan ytterligare några till efter någon form av läkarbehandling/hjälp. Ni kommer aldrig behöva gå så långt!
Av alla jag känner så har majoriteten blivit gravida efter cirka 8-10 månader, några tidigare och några senare men så vitt jag vet så är det INGEN jag känner som ofrivilligt går barnlös idag. Jag har dock en massa feel-good historier att bjuda på om du vill :)

Försööök att ha tålamod och hålla humöret uppe, behöver du stöd så vänd dig till en kurator eller liknande. Och om du nu skulle vara extremt orolig för att något inte står rätt till så får du ju besöka en läkare och kolla upp det, men jag är SÄKER på att du snart är gravid!

Svar: ååh, tack Lin! Jag blir alltid så glad och positiv av dina kommentarer! Statistiken hjälper mig också mycket. Man ser liksom svart på vitt att allting antagligen är mer än okej! Kan inte låta bli att fundera ibland dock...
Snutten

2012-11-13 | 17:47:50
Bloggadress: http://www.babybake.blogg.se
Anonym säger:

Så tänker nog väldigt många. Särskilt de som längtar supermycket och de som läser på och surfar runt mycket efter information.
Jag började också tänka så efter 2-3 gångers försök. Efter 11 månader hade det inte hänt något och vi skulle sätta upp oss för utredning. Då fick jag veta att jag hade Graves sjukdom (giftstruma) vilket kan påverka fertiliteten. Vissa säger att det säkert kommer funka igen när vi får försöka igen (= lång behandlingstid med graviditetsförbud), men jag är fortfarande lika orolig. Det kan ju vara något annat? Det jag vill säga är att du är inte ensam om din oro! Fast man får veta vad det KAN bero på oroar man sig för att det ska vara något annat också, i alla fall jag... Summa sumarum är att man förmodligen bara borde försöka släppa tankarna på det, men det vet jag med egen erfarenhet är helt omöjligt. Men tyvärr är alla som jag känner som har blivit gravida såna som "inte tänkt så mycket" :p Usch... Det är ju ingen tröst när man inte kan sluta tänka! Som sagt - du är inte ensam om din oro, men tyvärr finns det inte så mycket mer än så att trösta med eller rådge kring... :/

Svar: Jag blir jfaktiskt jätteirriterad på folk som inte "tänkt så mycket" och det "bara blev", mest kanske för att jag vill liksom vara DEM. Jag vill att graviditeten ska hända utan någon "effor"t... utan att behöva kämpa och räkna och analysera.
Hur mycket av behandlingen är kvar för din del, om jag får fråga..? Hoppas att du snabbt kan komma igång igen! Kram på dig!
Snutten

2012-11-13 | 17:52:39
Kajsa säger:

14 månader, av 18... :/ Sen måste man vänta några månader innan man får bli gravid för att värdena ska ligga normalt. 50% risk för återfall och då börjar proceduren om... Jag vill opereras istället, men man brukar inte göra det om man inte fått återfall först. Får se hur det blir.

Svar: Jag hoppas verkligen att allt bli bättre snart! Jag kan inte sätta mig in i din situation, tycker bara att du är otroligt stark som klarar av detta... Och ditt barn kommer ju vara världens stoltaste när han eller hon får veta vad mami gjorde för att få barn och bli frisk! Önskar dig ALL lycka!
Snutten

2012-11-13 | 19:21:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback