14 November

För två dagar fick vi ett brev som Rs kusin skickat till oss. Det var ett kort på deras nyfödda son. Så igår kväll satt jag, R och svärföräldrarna vid middagsbordet och åt. Vi diskuterade kortet när Rs mamma säger: "Nästa kort ska R skicka!". Men då säger pappa: "Det är upp till dem och inget VI ska lägga oss i!"
 
Jag älskar min svärfar. Och min svärmor. Men Rs pappa och jag bara klickar och har en underbar relation. Och vid sådana här saker känner jag mig ALDRIG pressad av honom, utan han står vid våra val med full support! Speciellt när vi valde att vänta med barn. 
 
När folk ställer frågan om när vi ska ha barn (senast i lördags) så blir jag irriterad. Men mer irriterad blir jag över folk som ger råd men säger de mest självklara sakerna.. Jag tycker om alla kommentarer här på bloggen. Jag måste dock säga att de MEST intressanta är de som handlar om EGNA erfarenheter. Jag älskar att läsa om hur andra har haft det. Jag vet att det brukar vara det de flesta irriterar sig över. Att alla graviditeter är olika och att man inte vill ha råd osv. Jag är väl inte sådär lättirriterad. Ännu har jag inte fräsigt ifrån någon i verkligheten. Jag har liksom aldrig känt mig sur över att få frågan. 
 
Mest av allt har jag blivit förvånad att folk kan vara så intresserade av detta. Men jag skrattar bort det. Jag blir inte arg eller ledsen, även om jag trodde att jag skulle bli det. Jag trodde att det skulle vara jättesvårt att se gravida kvinnor precis efter mensen kommit. Men jag är glad istället. Jag ser dem och känner lycka å deras vägnar. 
 
I lördags ställde en nyinflyttad granne frågan till mig. Hon undrade först hur länge vi varit gifta. "Jaha, två år. Ingen bebis?" Nä, ingen bebis, svarade jag. Men det blir när det blir. Och sedan log jag. För jag lär ju bli gravid någon gång. Och innan dess ska jag och R renovera vårat hus och åka till Sverige. Och jag kan få provröka denna månad! Ser fram emot allt detta! 

Kommentarer
Sussi säger:

Det verkar tillhöra människans natur att ge råd till folk , även om man inte bett om dem eller kanske SÄRSKILT när man inte bett om dem ;) Och gärna råd som de själva anser är de bästa. Så fort jag plussade på stickan började dessa älskvärda råd hagla över mig... Hahaha...

Det mest absurda jag varit med om var när jag lade upp en bild på Facebook på en gigantisk tallrik sushi (vilket är helt okej att äta enligt Livsmedelsverkets rekommendationer så länge den är nygjord, men bara för att vara extra säker hade jag även valt s.k. mamma-sushi. Ingen rå fisk).

Fick määängder med kommentarer om att det skulle jag minsann inte äta, och "min barnmorska sa att det inte är bra" och bla bla bla... Så här i efterhand kan jag skratta åt det, men jag blev asförbannad när en kille som hade en gravid sambo lade sig i och smällde mig på fingrarna som åt sushi. Då lackade jag och sa att när HAN blir gravid kan han få äta va fan han vill. Hehe... hormoner...

Svar: Hahaha, så skön du är som blev arg! Stackarn, han som bara "försökte hjälpa till". Hoppas han fatta hinten!
Snutten

2012-11-14 | 16:38:05
Bloggadress: http://www.tussilulls.blogg.se
Mammadrömmar säger:

Min mamma pratar alltid om barnbarn.
Och eftersom att jag är den ende av hennes barn som har ett förhållande blir ju allt riktat mot mig. varje gång vi ses sneglar hon på min mage...
Jag vill liksom bara skrika "men jag försöker faktiskt" men håller det hemligt. Orkar inte frågor varje månad om hur det går och att även hon ska bli besviken. Det räcker med min egna besvikelse, tack.

Funderar dock på att prata med min svärfar, har precis som du god relation med svärfar. Men få se... Några månader till i hemlighet. Sedan går det nog inte längre.

Hoppas att det blir plus för både dig och mig denna månad :)
Kram! <3

Svar: ååh, det hoppas jag med! :) Kram!
Snutten

2012-11-14 | 20:52:33
Bloggadress: http://blogg.alltforforaldrar.se/mammadrommar/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback