Måste säga att R fick ett smygleende när jag panikslaget berättade att jag var redo att försöka. Först ville han inte tro mig. Frågade mig om och om igen om jag menade allvar. Jag hade ju tårar i ögonen vid den tidpunkten och JAG såg att HAN insåg att det var väldigt opassande att börja le mitt i min panikbubbla. Så han försökte bara gömma sin glädje. Men jag vet och jag ser hur glad han är att jag äntligen sagt ja. Min gulle... som han har väntat!