Kväljningar och sånt.
Det är faktiskt ett konstant illamående, som är lite bättre precis efter frukost. R reagerar knappt på mina kräkljud längre, haha. I början tycker vi ju att det var så obehagligt. Alltså själva ljudet är obehagligt. Kväljningarna är ju jobbiga i sig. Ögonen tåras, och det känns i halsen. Men jag tänker fortfarande inte klaga! :D
Fast det jobbigaste är inte det... Det jobbigaste är att få kväljningar när man gäspar. Att gäspa är ett av de härligaste grejerna man kan få göra när man är trött. Jag är trött nästan hela tiden. Och då vill jag kunna njuta av en härlig gäspning! Ni vet en sådan då man inte ens bryr sig om att hålla för munnen? Men det kan jag inte göra.
Tänk på de kvinnor som har kräkfobi. Hur tacklas man mellan paniken vid illamåendet och lyckan att vara gravid? Helt obegripligt för mig.
Kommentarer
Beyond letters säger:
Du ger mig hopp! Vår resa är väldigt lik er resa. Håller tummarna för att det går vägen för er, och att vi också blir gravida snart och får behålla det lilla pyret. Lycka till!
Svar:
Snutten
-Jenny- säger:
Grattis till din graviditet!
Jag har kräkfobi och var helt säker på att jag skulle må jätteilla och kräkas massor när jag blev gravid. Det hade kanske varit bra? Att komma över fobin? Vad vet jag. Men jag mådde hur bra som helst. Fick halsbränna mot slutet men mådde aldrig illa. Enda gången jag var nära att kräkas var på förlossningen men jag klarade mig med att hulka lite.
Svar:
Snutten
Trackback