22 September 2013
Vilken lättnad! Alltså... jag har varit så inställd på att se en stegring och när jag inte såg det blev jag bara så jäkla orolig. Igår trodde jag helt ärligt att mitt plus skulle tyna bort och att mensen skulle vara sen med två dagar. I morse kom strecket upp med det samma. Och jag visste att det skulle bli ett tydligt streck. Kommer inte testa något mer med testlagrets stickor. Om jag testar igen gör jag det med ett digitalt. Jag har även ett gammalt test kvar av ett annat märke. Tänkte använda den om två dagar. Klarar jag av att vänta längre så gör jag det. Nu vet jag ju att hcg:et ökar, och att jag ÄR gravid. Och att mensen inte borde komma. Så jag ska försöka lämna denna galna testperiod bakom mig. Det är en sådan otrolig lättnad nu.
Tror säkert att jag kommer börja oroa mig igen, men det känns så jäkla bra med en paus! Brösten värker något otroligt men mina bröstvårtor är inte lika känsliga och hårda nu. De blir det när man tar på dem, men annars inte. Jag har känt ett släng av illamående, men det är mer än hanterbart. När jag gått in i vecka 6 ska jag kanske ta och ringa och boka tid för KUB-testet. Men jag tror att de kommer vilja göra ett vaginalt ultraljud innan dess. Jag går hellre in när jag känner mig orolig och kanske misstänker att något är fel. De tar så mycket betalt för varje besök och jag sparar hellre de pengarna till renoveringen av vårt hus.
Aaah, hur som helst, det känns så jäkla mycket bättre nu. Hade inte berättat för R om min oro, men jag gjorde det i morse. Han tyckte jag var galen som hade testat med fyra test! Jag brukade också tycka det. Varför är det så svårt att vänta till EFTER BIM egentligen?! Och när man väl fått plus måste man väl inte testa hundra gånger till för att vara säker!
Jag lär aldrig göra om det misstaget. Man vet inte vad den personen går igenom. Varför det finns ett behov av att testa... Var bara stöttande. Försök förstå istället. Fick en jäkla mycket skit på FL för att jag testade innan BIM. Tycker att det var lite onödigt, men jag förstår att de inte förstår. Sedan var det många som faktiskt stöttade också. Tycker att bloggosfären är ännu mer stöttande, och det känns så gött att logga in här och veta att folk tar sig tid för att skriva ett par tröstande kommentarer!
<3
v 4+1 ♥
♥
BIM imorgon
Var på toppenhumör idag. Kände verkligen att det skulle gå hela vägen. Men nu känns det lite trist igen. Äh, morgonen test får avgöra hur det blir... Är det något svagare så är det nog missfall på g. Det är vad jag har läst i alla fall. Tiden får avgöra hur det bli. Vet inte hur jag ska sätta tankarna på paus. Vill inte analysera mer...
Entrat vecka 5
Mår såååå mycket bättre av era tröstande ord, ville bara säga tack. Jag ska försöka fokusera på att jag faktiskt är gravid! Och att jag inte kan styra över det som händer härefter. Det är bara att vara så positiv det går. För det kommer inte vara mindre smärtsamt för att jag har varit pessimistisk. Nu pustar jag ut, och lugnar ner mig, och kanske glädjs jag över det faktum att jag gick in i vecka 5 idag! Jag åker iväg till volleyboll-träningen nu. Vi hörs senare ikväll.
Ha en underbar lördag! Stor kram till alla som tagit sig tid för att lugna ner denna galna, testberoende och hyperventilerande tjejen på andra sidan datorn! ♥
Ingen stegring...
Vad besviken jag blir. :(
Fick inget tydligare streck. Jag ser inte den stegring jag borde göra. Jag har sett såpass många test och detta ser inte alls bra ut. Det finns så många med så fina stegringar. :( Är så orolig för missfall. Men finns ingenting jag kan göra åt detta. Ingenting alls. Om det blir så. Just nu borde jag bara vara glad över ett plus.
Det har fortfarande inte torkat ordentligt men jag tycker ändå att det borde ha blivit mer tydligt.
Försöker intala mig själv att det inte är så farligt. Att det kan bero på testet i sig. Sedan tänker jag att jag höll mig i ungefär 11 timmar, så det borde ha blivit tydligare. Sedan läste jag detta i en gammal tråd på FL:
"Jag fick bara svaga tester med TL i hur många dagar som helst, kunde inte se någon stegring och blev naturligtvis jätteorolig. Provade med Clearblue digital och de visade gravid 1-2 fram tills BIM +4! Efter det ändrades det till Gravid 2-3 på morgonen och Gravid 3+ på eftermiddagen samma dag! Men TL visade fortfarande svaga streck. Så jag tror inte du ska oroa dig (lättare sagt än gjort jag vet), det hänger nog en del på när HCG börjar stiga i kroppen, vilket säkert är väldigt individuellt så tidigt i graviditeten. Hoppas allt går bra för dig!"
Försöker verkligen vara positiv och glad för strecket, men det âr så jäkla svårt. Idag drar jag nog ut för att köpa den andra sorten grav-test. Ska börja testa med de från och med i morgon till BIM+2. Hoppas att få se en stegring på de istället. Sedan har jag ett foto på mitt gamla test från BIM+2, det kan bli intressant att jämföra.
Behöver jag nämna att jag längtar till imorgon?
Testat BIM-1
Jag har inte sovit bra. För det första var jag kissnödig som bara den! För det andra hade jag lite otäcka drömmar. Drömde bland annat att jag hade min mens/blödningar men hoppades på att vara gravid ändå. Sedan hade jag en dröm om att jag inte kunde se ett andra streck på mitt gravtest. I den sista drömmen skulle jag gå uppför en smal trappuppgång som gick upp till ett torn. Tydligen ska R vara där. Så jag börjar gå upp när jag ser att en läskig kille börjar följa mig. Jag springer snabbare och snabbare. När jag kommer upp ser jag tre rum. I ett av de finns Rs grejer, halsduk, mobil och portfölj. Men R finns inte där. Killen hinner ifatt mig och springer sedan FÖRBI mig, och in till ett av rummen. Jag inser att det är en tortyrkammare. Jag ropar på R men han svarar inte. Sedan vaknar jag.
Tog mig ner för att testa och det var en besvikelse. Jag såg inget streck, och det tog världens längsta tid! Tänkte krypa ner i sängen igen när jag beslutade mig för att vänta ut tiden i alla fall. Efter ungefär fem minuter kunde jag se ett tydligare streck. Innan dess var en horisontell linje som uppenbarade sig, så jag trodde helt ärligt att det var fel på testet. Ville inte stanna nere i badrummet så länge (för att jag helt ärligt trodde att "den läskiga mannen" skulle komma). Men jag ska strax fota strecket och lägga upp det här. Vet dock inte än om det ÄR ett tydligare streck eller inte.
Kommer testa med ett annat test, men det får vänta till efter BIM.
Vecka 5 (v4+0)
Kommer nog inte kunna vänta till BIM för att testa så BIM-1 får duga. Då har det ändå gått tre dagar sedan mitt första test så jag borde nog kunna se en ökning. Har inte druckit så mycket vatten som jag brukar, så jag hoppas verkligen på att få ett tydligare streck. Ni håller väl tummarna för mig?
Imorgon går jag in i vecka fem. Skönt att lämna den osäkra trean bakom mig. Vecka 3 känns nästan inte på riktigt. Och farligt tidigt. Har haft lite mensvärk idag. Imorgon ska jag även iväg för volleyboll-träning. Ska försöka låta bli de långa dykningarna för att rädda bollen. Annars borde inte träningen vara något problem.
Vi hörs i morgon! Sov gott!
Bisolvon-metoden
Senast jag var i Sverige köpte jag bisolvon receptfritt på apoteket (nu vet jag att den även säljs här i Belgien). Jag köpte den i tablettform och den kostar ungefär 30 kr (20 st tabletter). Insåg senare att det flytande bisolvonet tydligen verkar snabbare, men jag började ta tabletterna i god tid. Jag tog min första tablett på cykeldag 3. Jag började med en tablett om dagen. Den normala doseringen är 3/dag.
Jag ville inte experimentera allt för mycket, och jag tror inte att det är hälsosamt att ta medicin som man egentligen inte "behöver". Och jag tror inte att det är meningen att lösa upp så mycket slem det går. Jag var bara så trött på att inte vara gravid, så trots att jag var osäker testade jag med bisolvon. Ca en vecka innan BIM ställde jag frågan här på bloggen om jag kanske behövde öka doseringen. Fick svar av Hanna (en annan "försökande") att "ta åtminstone en till". Det gjorde jag fram tills att jag fick max-utslag på mitt ÄL-test. Ännu en gång frågade jag i bloggen om jag skulle fortsätta ta tabletterna eller sluta tvärt. Fick som svar att jag skulle sluta med en gång.
Med andra ord var jag helt borta när det gällde denna metod. Fick mycket hjälp av er läsare. Jag tror stenhårt på att det var just pga av bisolvonet jag blev gravid.
Här kommer en lista på hur jag gjorde (för er jävlar som inte orkar läsa och bara vill veta hur jag gick till väga):
1. Började ta en tablett från cykeldag 3.
2. Ökade dosen till två st från cykeldag 8
3. Slutade ta tabletterna cykeldag 15 när jag fick mitt positiva ÄL-test.
4. Väntade som en galning till ÄL+11 för att testa.
P.S. Glöm inte att ha sex också. There's only so much medicine can do.
Lycka till! Och berätta gärna om ni börjat ta eller funderar på att ta bisolvon. Och om det blir några plus!
Kram på er!
P.S. 2. Läst på internet: Fertilitetsexpert i USA skriver i sin bok att dåligt sekret är ett av de mest förbisedda fertilitetsproblemen. Det kan förbättras genom att äta östrogen eller slemlösande hostmedicin.
Vi håller tyst.
R och jag är väldigt försiktiga med vår glädje denna gång känns det som. Visst är vi otroligt glada. Men vi vet hur illa det kan gå också. Så vi har inte pratat så mycket om graviditeten. Nu har det visserligen bara gått två dagar sedan vi fick reda på detta, men förra gången var vi verkligen inne i en graviditetsbubbla tillsammans. Det har varit ett par gulliga sms fram och tillbaka, ett hopp har letat sig fram. Men det kommer aldrig bli som förra gången.
Denna gång tror jag att vi ska behålla detta för oss själva. Inte berätta förrän efter vecka 12, eller kanske när det börjar synas. Och denna gång håller R också med mig! Förra gången var han så otroligt positiv och ville berätta för alla! Fast jag måste erkänna att det var så jäkla skönt med stöttningen jag fick av, framförallt, hans mamma. Hon hjälpte till något otroligt här hemma, när jag låg nerdrogad i sängen. Jag fick väl höra ett och annat om att jag inte borde gå i högklackat, och att jag inte borde springa uppför trappan. Men det var inte så farligt. Jag vet att hon menar väl. Nackdelen är att hon tyvärr berättat för någon annan när jag väl fick missfall. R blev så jäkla sur när han fick veta, så för att undvika detta håller vi tyst ett tag till.
Det är svårt även för mig. Vill även berätta för min mamma. Men nej. Detta får vara mellan mig och R. Och mina bloggvänner såklart. ,)
Ikväll kommer ett inlägg om hur jag gjorde med bisolvonet. Vet att det är många som undrar. Så jag berättar mer än gärna vad jag gjorde annorlunda denna cykel för att få det där plusset.
v 3+6
Idag har jag haft lite illamående. Men kan fortfarande inte riktigt tro att det är pga graviditeten. Kväljningar när jag borstar tänderna som vanligt, men trots symtomen så kan jag såklart inte slappna av. I morse vaknade jag och kissade för en gångs skull inte i en burk. Det var det jobbigaste jag gjort på hela året. Ni anar inte hur svårt det var att inte testa! Jag har blivit beroende av att se det andra strecket på testen.
Just nu känns det som att jag inte vet vad som händer med kroppen. Är jag verkligen gravid? Jag lär nog testa i morgon. Varannan dag borde väl ändå vara okej att testa? Det där kan väl inte kallas att "missbruka" testerna? Vet att jag har skrivit det flera gånger men jag vill bara vara förbi BIM just nu. Eller varför inte förbi hela första... eller också andra trimestern? Vad gött.
Äh, får stå ut lite till. Kom igen, bebis! Kämpa.
Rädslor.
Törs jag skriva det? Jo, men det måste jag väl? Vecka 3 plus 5 dagar. Det känns som ingenting! Det är ingenting, ändå är det så stort. Bara början. Dagarna verkligen sölar sig fram, tycker ni inte? I morgon ska jag inte ta ett test. Jag ska gå efter mina symtom. Idag i duschen tänkte jag att om jag inte hade tagit grav-testen och sett mina bröstvårtor idag hade jag definitivt vetat att jag var gravid. Hah - lätt att säga efter att man fått två streck. Men ja, bröstvårtorna är ungefär lika känsliga som förra gången.
En annan grej - jag är så jäkla rädd för att sexa. Jag VET att det inte ska vara någon risk, men ändå skrek jag rakt ut (tre gånger - medan R och jag höll på): MEN VA FÖRSIKTIG DAAAA! Yep, jag är en riktig turn-on... Inte. Hur ska jag tacklas med denna rädsla? För mig låter det fullständigt logiskt att inte ha sex typ fram till... vecka 12. Hey, varför inte vecka 14? Så ligger vi riktigt säkra till.
Nu blir det chokladmjölk och sedan bums i säng. Godnatt!
Symtomen
Hej, fina!
Det suger att testa innan BIM. Gör inte det - någonsin. Det här är det jobbigaste jag varit med om. Att vänta till BIM är hundra gånger svårare! Jag tror att det blir lättare att förstå att jag faktiskt är gravid när jag ligger ett par dagar efter BIM. Men jag tänkte skriva lite om de symtom jag haft hittills.
- Kväljningar när jag borstar tänderna - precis som förra gången.
- Ont i sidan av brösten.
- Känsliga och hårda bröstvårtor.
- Trött som FAN. Idag frågade läraren mig om lektionen var tråkig. Jag gäspade som Mufasa i Lejonkungen.
- Jag har haft sjukt lite mensvärk / Ingen alls. Fick det otroligt tidigt i cykeln och sedan dess har jag inte känt av mensvärken alls. Men det känns som att något är på g nu.
- Vita, "mjölkiga" flytningar. Jag fattade aldrig vad "mjölkiga" flytningar var för något tills för ett par dagar sedan då de var exakt det. Ingen torrperiod som förra gången.
- Finnar. Jag brukar inte få så mycket finnar, men mitt ansikte ser helt galet ut just nu. Och jag har även fått det på sidan av kinderna.
Och finnarna bildar typ en illuminati-triangel mitt i pannan på mig.
Känns ändå ganska bra med symtomen. Det är ju massor som är annorlunda denna gång. Nu fan ska det gå hela vägen!
Gravid!
Usch, vilken hemsk känsla jag har haft de senaste två timmarna. Men efter att ha läst runt lite och fått ett par lugnande kommentarer (tack Sofie och Amanda) så är jag återigen lite mer optimistisk. Tydligen ökar hcg:t var tredje dag, vilket jag inte visste. Trodde att det skulle vara en liiiiten ökning i alla fall och verkligen inte ett mindre tydligt streck. Sedan har jag sett lite bilder på nätet då strecken var mindre tydliga någon dag men blivit tydligare efter ett par dagar.
Nu funderar jag på att testa på BIM istället. Och även med ett annat märke. Jag vill bara ta mig förbi BIM nu. Jag är såå rädd att mensen ska komma! Men jag ska verkligen försöka vara positiv! Jag har faktiskt blivit gravid för andra gången i år! Nu kan vi i alla fall utesluta fertilitetsproblem, eller hur? Så det är antagligen inget fel på R. Och om jag inte kan behålla foster så vet vi ju att det är mig det är fel på. Ooookej, så bra gick det med att vara positiv.
Nä, hörni! Jag är gravid! Och i maj eller juni blir det en bebis!
Ikväll kommer en symtomsammanfattning. Insåg att jag inte alls skrivit om det. Och det är mycket som händer i kroppen nu när jag tänker efter!
Hjälp...
...har jag något att oroa mig över? Testet jag tog idag var inte lika starkt som den igår. Inte heller var jag lika kissnödig i morse. Jag såg ju i morse att det inte var lika starkt, men jag tänkte att det inte "sugit klart". Nu när jag kom hem blev jag så besviken. Kan jag redan hålla på att få missfall?
Era tröstande ord gjorde så att jag somnade gott igår, men nu känns det så jäkla dåligt igen. :(
Den understa är från idag.
Orolig
Det känns så konstigt. Det känns helt annorlunda från förra gången. Jag är hundra gånger mer orolig denna gång. Jag vill kunna njuta men det är så jäkla svårt! Jag var jättelycklig fram till typ klockan fyra idag, och sedan sköljde en våg av oro över mig. Så har suttit och läst om missfall sedan dess. Började bli lite deprimerad. Men jag måste komma ihåg att jag faktiskt lyckats bli gravid - igen! Vill verkligen spola fram tiden.
Längtar till oro-pauserna som jag antar kommer att komma:
- Efter BIM
- Efter vecka 9 - jag började blöda v7+3 fick jag lite brunt på toapappret. v7+5 började jag blöda mer. Och v8+4 förlorade jag embryot. Så därför kommer det vara skönt att ha denna period överstökad.
- Efter vecka 12.
Ni ser. Jag har ett par grejer att ta mig igenom nu. Gah, så hemskt det är att läsa just den delen i arkivet.
18-09-2013 Oh My God
Jag. Kan. Inte. Fatta. Det.
Ni förstår inte hur overkligt det är. Jag förväntade mig verkligen inte ett plus!
Jag kom ner i morse runt 7.30, och var lika kissnödig som jag har varit sedan ett par dagar tillbaka. Bestämde mig helt spontant för att testa. Jag har ju arton stycken, liksom. Kissade i koppen och doppade. Såg inget streck. Tittade konstant på det; sittandes på toalettstolen. Oj, jag kanske ser något, tänker jag. Men jag ser alltid något när jag ska testa. Något som egentligen inte finns där. Men just nu ser jag vad jag tror är de där enzymerna som ska reagera med kisset. Om jag vinklar det kan jag se det i alla fall. Men jag ska ju inte vinkla det! Jag ska lägga det plant, står det ju.
Så jag lägger testet ovanpå tvättmaskinen och jag borstar tänderna och tvättar ansiktet. Sneglar lite då och då mot testet. Det hjälper om jag håller den långt bort från mig. Men håller jag den nära kan jag nästan inte se det andra strecket.
Jag tar med testet in i köket. (Hur konstigt är det inte egentligen att jag går runt med en sticka med mitt kiss på i hela huset?!) Börjar göra frukost och då ser jag det plötsligt på bordet. Två streck. Utan mina glasögon! Utan att vinkla det! Det var liksom inte otydligt längre. Men jag kunde fortfarande inte tro det. Jag smög upp och in till R. Lånade hans telefon och fotade strecket. Var tvungen att blogga om det först! Det tog sin lilla tid.
Jag funderade jättemycket på om och hur jag skulle berätta för R. Tanken slog mig att jag borde vänta till efter BIM. Men att hålla tyst om saken i mer än fyra dagar skulle aldrig gå. Så när han kom ner för att äta frukost sa jag det rakt ut. Jag är gravid. Han blir otroligt chockad. Sedan sitter vi blixtstilla i typ 10 sekunder innan han reser sig upp och kramar mig hårt. Aååh, finaste R. ♥
Men jag sa att det kommer en kritisk period runt BIM och att jag håller tummarna för att det inte blir ännu ett missfall. Ni anar inte hur glad jag är! Jag grät så glad var jag. Och nu är strecket så jäkla tydligt. Kommer definitivt att testa igen. Och igen. Och igen och igen. Aaah. Jag bara håller tummarna att vi kommer i mål nu! Att det blir en liten Snutte-R-bebis i slutändan.
Tack fina.
Aåh, vilken dag det har varit. Det var så onödigt att ta sig till lektionen idag för jag kunde inte koncentrera mig särskilt bra. Jag ville bara komma hem och se på testet igen! Och sedan kom jag hem för en kort stund och svarade på lite kommentarer. Aåååh, och era kommentarer. ♥ Vilken lycka att få läsa dem! Ni anar inte vilket leende jag hade på läpparna medan jag satt och läste. Det hela blev så... mycket mer verkligt, om än overkligt!
Såg på testet och strecket är tydligare nu än när jag tog bilden i morse. Jag hade ett möte 14.30 så var tvungen att gå, men jag hann skriva ett halvt inlägg som jag ska publicera lite senare. Så otroligt många känslor just nu. Jag kan knappt tro att det gick! Men nu längtar jag till vecka 12 som fan. För trots lyckas så kan jag inte riktigt pusta ut.
Aaah, tack för ALLA kommentarer. Kändes helt sjukt att logga in här och se en sådan stöttning. Tack som fan! Nu ska jag in på FL och tipsa om bisolvon.