Aaah, gäspar sönder mig idag. Mensvärken håller i sig. Kissnödigheten också. Det är bara att avvakta just nu, för jag kan inte analysera symtomen. Det kan lika gärna vara mensen som är på gång. Gud, så jag hoppas att det inte är så! 

 

 

Jag måste börja städa och plocka undan saker nu, men har verkligen ingen ork eller lust. Jag är så otroligt trött! Sov ordentligt och länge men det är väl bara "one of those days". Jag önskar verkligen att jag var en av de kvinnor som bara kunde känna det på sig. De som bara vet när de är gravida. För mig känns det som vanligt och symtomen inger mig ingen hopp...

 

 

Ibland känner jag att jag bara borde testa och få det överstökat. Det är en dålig idé. Är det negativt kommer jag bara tycka att det var alldeles för tidigt att testa och bortförklara det negativa resultatet. Det jag istället borde tänka är att "det gick inte denna gång, nu väntar jag in mens!". Men det händer ju inte.

 

 

Jaja... Det är fyra dagar kvar till mens. Hoppas att det går snabbt nu! Jag kan knappt hålla mig. Och testerna i den låsta sminklådan lockar något otroligt! 

 

 

Näe... jag känner mig inte ett dugg gravid! 

 

Fast... ett nytt symtom är att jag känt mig väldigt väldigt hungrig. Innan jag somnade var jag vrålhungrig, trots pizzan jag ätit till middagen. Så jag klev upp ur sängen och gjorde mig en macka. Och sedan somnade jag mätt och belåten. Sju timmar senare vaknar jag av en kurrande mage! 

Gah, jag försöker att inte tänka på det... men såhär ligger det till:

 

Jag gick upp igår natt för att kissa. Och det är mycket kiss! Min urinblåsa är sprickfärdig! Jag vill tro att det är pga urinvägsinfektionen, men förra gången jag fick den var det inte mycket kiss när jag var tvungen att kissa. Det var mest en konstant kissnödighetskänsla. 

 

Och nu är jag också kissnödig rätt ofta. Tänkte att det kanske var pga medicinen, att det var vätskedrivande. Men det står ingenting om det på internet eller i informationsedeln. Det är snarare tvärtom. Så om det inte är pga biverkningar från medicinen, då kan det bero på en graviditet. 

 

Samtidigt känner jag att jag var väldigt kissnödig förra gången vi försökte också. Ca en vecka innan mens. Det är kanske normalt? 

 

Jag vet faktiskt inte längre vad som är normalt. Men jag skriver ner det här utifall... 

Precis som tidigare cyklar har mensvärken börjat göra sig påmind PRECIS en vecka innan BIM. 

 

Till mensvärken har jag dock en annorlunda smärta. Från höger sidan av nedre magen strålar en smärta mot mitt högra ben. Gör inte jätteont men det känns. Kan detta vara något? Det känns inte som mensvärk men är på typ samma ställe. Hmm.. hoppas lite?

 Igår kväll och i morse var jag jättevarm. R som låg bredvid mig i sängen reagerade också på detta. Och att det var konstigt. Mina händer och fötter var glödheta! Det är verkligen ovanligt för att vara jag. Mina händer är sällan varma! R trodde att jag var lite febrig. JAG trodde att kroppen var lite ägglossnig. Men jag tror att vi båda hade fel. Kanske.

Det var på morgonen min mens kom förra gången. Efter exakt 36 dagar lång menscykel... Då hade jag även mensvärk dagen innan och gick upp för att ta ett test. När jag märkte av de bruna flytningarna avvaktade jag med testet och gick upp till R och lade mig ner i sängen igen. Efter detta kom mensen när jag reste mig upp. 

Jag sitter här med en plastpåse och känner mig alldeles spyfärdig. Uppe på mitt rum. Svärmor sitter i köket och kommer definitivt att höra om jag spyr nere i toaletten. Så jag sitter här med min plastpåse. Nu blev det helt plötsligt lite bättre. Mår fortfarande illa, men inte så att det sitter i halsen. Jag är nog rätt glad om jag slipper spy. Tycker att det är väldigt obehagligt. 

 

Cykeldag 36 var den sista dagen i min förra menstruationscykel. Så om den har ändrats ligger jag på BIM-1 idag egentligen... Och har BIM imorgon! Kan jag inte få tro att det är så, så har jag ännu en anledning att hoppas! 

Jag mår riktigt illa. Sedan i morse. Har jag ätit något dåligt? Det känns jättekonstigt. Fy fan. Det här får inte vara på låtsas. 

Lektionen skulle precis börja när jag kände hur det rann ur mig! Blev arg. Blev panikslagen. Blev äcklad. Nu har mensen legat och lurat och byggt upp sig. Precis vid sämsta tänkbara situation så kommer den, tänker jag då. Jag var arg på min kropp. Men jag kände ingen besvikelse. Inte än. 

 

Gick in på toa, knipandes. Låste dörren, hängde av mig, drog ner byxorna.... Vita mjölkiga flytningar (hoppas att ni inte satt och åt något nu). Och jag pustade ut! Kunde inte förstå min egna reaktion. Jag blev ju så otroligt lättad av att se att den inte var mensen. Jag var så säker på att det var min mens. Jag hade inte tänkt fan, vad jobbigt. Jag hade inte känt mig ledsen överhuvudtaget. Men när jag såg att det inte var mensen så kände jag mig så oerhört lättad och lugn! 

 

Det finns fortfarande en chans för mig. Hoppet finns kvar. Tills mensen kommer. 

 

 

Annars kanske jag bör nämna att jag mår lite illa. Men det var ju så förra gången också. Ju mer jag tänker på det desto sämre mår jag. Okej, nu testade jag att sjunga Mors Lilla Olle i huvudet och tänka fina tankar...och det hjälpte. Så jag vet inte hur jag ska tolka detta. Usch. Det blir värre när jag inte sjunger Mors Lilla Olle. Helt ofattbart. Bland alla smarta läkarstudenter... går jag och nynnar på Mors Lilla Olle. Jag passar inte in här alls.

 

Just det. Ibland har jag bara behövt att rapa så går illamåendet över, men nu är det inget rap. Jag mår illa på riktigt. Jag får inte hålla på och inbilla mig. Snälla, det går bara inte! 

Jag kände av värken i fem sekunder nyss. Det är ju alldeles typiskt. Att det ska starta när man börjat hoppas igen. Hur ska man beskriva sina känslor vid en sådan här situation? Samtidigt som man ska känna av symtom ska man inte tillåta sig själv att känna hur man mår. Jag går liksom här i min lilla bubbla och vägrar känna något uns av hopp. Jag går liksom och skyddar mig själv mot att bli glad. 

 

Jag vet att det är en försvarstaktik - en usel sådan. Hur kan man  låta bli att vara glad? Hur kan låta bli att känna glädje över det faktum att mensen är sen? Att mensvärken lyser med sin frånvaro? Att en graviditet är möjlig? Hur kan man låta bli att känna glädje? Jag hade ju redan bestämt mig för att jag inte blev gravid denna månad. Det har jag trott ända fram till igår kväll. Men när jag inte känner av mensvärken blir jag hoppfull.

 

1. Jag testade toknegativt för två dagar sedan.

2. Jag har lite, lite mensvärk.

3. Jag har inga grav-symtom. 

4. Min mens är regelbundet oreglbunden.

 

Så jag måste skydda mig själv. Jag måste anta denna försvarsposition. Jag klarar inte detta annars. Nu testar jag inte förrän på måndag. Om den inte har kommit... då kan jag nästan börja hoppas igen. 

 

Jag for upp ur sängen som en kanon i morse... Jag var försenad och tåget skulle gå om tio minuter. Så jag kutade in på toan och MITT I KISSANDET kommer jag på att jag antagligen borde ha testat. Äh, mensen kommer nog idag, tänker jag. Och så var det med det.

 

Jag hann alltså aldrig ta testet. I och för sig kan jag ju ta testet när som helst nu när jag ligger efter BIM. Jag måste ju givetvis hålla mig ett tag innan men det ska nog gå bra ändå. Eller bra och bra. Jag tror inte ett dugg på att jag är gravid. Det är min kropp som luras. 

 

Förra månaden var menscykeln 36 dagar lång. Idag ligger jag på den 35:e dagen. Det betyder att cykeln kanske, kanske har blivit längre. Jo, tack,32 dagar långt var tydligen inte långt nog. 

 

Så... jag har inga symtom. Inte ens kissnödigheten gör sig påmind längre. Så brukar det vara precis innan mensen kommer. Jag har ingen mensvärk heller. Har inte haft det sedan två dagar tillbaka. Och jag har inte haft någon ORDENTLIG mensvärk som jag BRUKAR ha. Den gör lite... halvont. Inte ens det. 

 

Kan jag vara gravid? På riktigt? Jag vill inte hoppas, men jag tror att jag gör det i hemlighet ibland...

Hur var det med symtomen dårå...? Jag skrev ju en lång lista med massa grejer förra månaden. Utelämnade mig rätt bra i den listan med symtom som t ex diarré, förstoppning, pruttig/gasig, och massa andra härligheter. Det var ju så att jag bara befann mig i ett allmänt äckligt tillstånd... Så jag har liksom undvikt att tänka på de symtom jag har just nu. Dels för att det absolut inte går att lita på dem (dels för att det inte finns något som rättfärdigar dessa symtom förutom en graviditet).

 

Jag har märkt att jag typ kan framkalla ett illamående om jag tänker att jag kanske är illamående. Jag har märkt att min kissnödighet varierar. Jag har märkt att mina bröst ömmar om jag petar på dem för mycket. Jag har märkt att jag har olika symtom varje månad. Förra månaden ömmade inte mina bröst överhuvudtaget. Månaden innan dess gjorde de så ont att man inte kunde ta på dem. 

 

Denna månad gör de normalont. Jag skulle nog aldrig märka av det om inte jag satt och peta...

Jag har inte haft mensvärk sedan kl 14 igår. 

R inger ju mig hopp, som jag skrev i förra inlägg. Men samtidigt så sänker han det.. Omedvetet såklart.

 

Exempel 1:

Jag: - Jag är så himla hungrig och sugen på blablabla.

Han: - Jaaaaa, jag meeeeed!

Jag *tänker* : Inget grav-tecken alltså.

 

 

Exempel 2: 

Jag: - Känner du den där lukten?

Han: - Nej?

Jag: - Det luktar typ köttfärssås. *tänker att jag kanske har fått ett superluktsinne*

Han: - Nej, alltså jag...sniff, sniff.. Jo, men NU känner jag!

 

 

Exempel 3:

Jag: - Alltså jag mår inte bra, jag känner mig.. agh... spyfärdig.

Han: - Det var den där osten, jag lovar! Jag mår inte bra jag heller.

 

 

Han liksom sänker mig totalt. Och kissnödigheten ska vi inte tala om. Jag höll mig i 14 timmar för några dagar sedan. En dag då han gick och pissa typ varannan timma. Det kanske är han som är gravid... 

Nu vet jag inte om jag har ont i mina bröst för att de är mens- eller graviditetsömma. Eller om det är för att jag suttit och petat på dem den senaste halvtimmen. Nu är jag trött i fingret så R får gärna ta över. 

 

 

Jag: - Hej, halsbränna! Det var längesedan.

 

HB: - Tjena, ja.. jag tänkte titta in här lite.

 

Jag: - Men du... Om du bara är här för att jävlas får du faktiskt sluta. Det gör ont och är inge' kul. Men om du är här som ett gravtecken så är det väl ändå okej.

Tänkte göra en update på läget just nu. Mest för mig själv nu.

8. Jag har inte känt av något illamående eller några andra symtom än. 

Nu tog jag bilden med min webkamera så det syns nästan inte ens. Jag har fått två i ansiktet! Vilket är ganska ovanligt... Jag hoppas att det är ett symtom! Såg dessa i morse, men en var på gång redan igår.

Jävla skit, jag har varit så kissnödig att jag har haft svårt att sitta still! Sedan kl 09 i morse har jag varit tvungen att kissa hela tre gånger!  Det kanske är normalt för många men för mig är det helt galet! Eller... förra gången var jag ju kissnödig också och det var ju inget tecken.