R inger ju mig hopp, som jag skrev i förra inlägg. Men samtidigt så sänker han det.. Omedvetet såklart.

 

Exempel 1:

Jag: - Jag är så himla hungrig och sugen på blablabla.

Han: - Jaaaaa, jag meeeeed!

Jag *tänker* : Inget grav-tecken alltså.

 

 

Exempel 2: 

Jag: - Känner du den där lukten?

Han: - Nej?

Jag: - Det luktar typ köttfärssås. *tänker att jag kanske har fått ett superluktsinne*

Han: - Nej, alltså jag...sniff, sniff.. Jo, men NU känner jag!

 

 

Exempel 3:

Jag: - Alltså jag mår inte bra, jag känner mig.. agh... spyfärdig.

Han: - Det var den där osten, jag lovar! Jag mår inte bra jag heller.

 

 

Han liksom sänker mig totalt. Och kissnödigheten ska vi inte tala om. Jag höll mig i 14 timmar för några dagar sedan. En dag då han gick och pissa typ varannan timma. Det kanske är han som är gravid...