Jag for upp ur sängen som en kanon i morse... Jag var försenad och tåget skulle gå om tio minuter. Så jag kutade in på toan och MITT I KISSANDET kommer jag på att jag antagligen borde ha testat. Äh, mensen kommer nog idag, tänker jag. Och så var det med det.

 

Jag hann alltså aldrig ta testet. I och för sig kan jag ju ta testet när som helst nu när jag ligger efter BIM. Jag måste ju givetvis hålla mig ett tag innan men det ska nog gå bra ändå. Eller bra och bra. Jag tror inte ett dugg på att jag är gravid. Det är min kropp som luras. 

 

Förra månaden var menscykeln 36 dagar lång. Idag ligger jag på den 35:e dagen. Det betyder att cykeln kanske, kanske har blivit längre. Jo, tack,32 dagar långt var tydligen inte långt nog. 

 

Så... jag har inga symtom. Inte ens kissnödigheten gör sig påmind längre. Så brukar det vara precis innan mensen kommer. Jag har ingen mensvärk heller. Har inte haft det sedan två dagar tillbaka. Och jag har inte haft någon ORDENTLIG mensvärk som jag BRUKAR ha. Den gör lite... halvont. Inte ens det. 

 

Kan jag vara gravid? På riktigt? Jag vill inte hoppas, men jag tror att jag gör det i hemlighet ibland...