Sverige ♥
På fredag skriver jag det sista provet. Sedan är jag friiii! Längtar så mycket.
Idag spelar Sverige mot Belgien. Igår sprang jag omkring i stan och letade efter en sverige-flagga (ni vet, istället för att plugga till tentan), men jag hittade ingen. Köpte en belgisk flagga dock. Hela Belgien är överpyntat i rött, gult och svart. Har aldrig sett nationalismen på det här sättet. Det är rätt mysigt. Men ja, jag ville så gärna representera Sverige. Så jag traskade omkring i stan i flera timmar och letade till höger och vänster. Det var när jag promenerade ner mot Filippa K som jag såg den svenska flaggan fladdra utanför ett fönster. Precis bredvid vid det andra fönstret fladdrade den belgiska flaggan. Jag blev så otroligt glad. Där och då gjorde jag något... tja.. väldigt osvenskt. Jag knackade på.
Jag knackade på. Övertalade mig själv att det var för att jag skulle fråga var de fått tag på flaggan. Men i ärlighetens namn... jag saknar svenskar. Jag saknar att prata svenska. Jag saknar att FIKA! Jag saknar att trashtalka belgien om konstigheterna här. Jag vet att det säkert att svårt att relatera till min situation. Ibland känner jag mig så ensam. Jag är rädd att Abir aldrig kommer att kunna bra svenska. Att han aldrig kommer att kunna kommunicera med min familj på det bästa sättet. Så jag knackade på.
Ingen öppnade dörren. Jag tittade in genom fönstret. Där hängde en trekronor-krona. Alltså en såndär krona (huvudbonad) i blått och gult. Vet inte hur jag ska beskriva den. Sanningen är att jag inte vågade titta in sådär länge, som man gör när man inte är svensk. Men för att komma tillbaka till min poäng (gud, vad jag inte håller mig till poängen idag), så såg den där kronan såg ut som en hjälm. Som en vikingahjälm. Så fin.
Jag kan inte räkna ut hur många gånger jag traskat på den där gatan. Hur många gånger jag passerat den dörren påväg in till stan, oftast för att plugga inne på biblioteket. Den gatan är min favorit för den är så mycket lugnare än den stora vägen in mot stan. Det finns ett café på samma gata. Där har jag suttit och druckit is-te. Jag kanske gått förbi den där svenskan/svensken. Jag kanske haft ögonkontakt med den personen (fast antagligen inte, man är ju stockholmare för sjutton. En stockholmare som säger "för sjutton" tydligen).
Så jag kan inte låta bli att undra vem det är som bor där (fast nu vet jag, för att jag vet hur man googlar, haha - stalkervarning). Men tänk... fem år i den här staden. Undra om det finns någon här. Någon som jag trashtalka med om Belgien. Någon jag kan sitta med för att se på fotboll. Någon som hejar på Sverige. Precis som jag.
Kommentarer
Trackback