Sexism på jobbet.

På förlossningsrummet. Har precis installerat patienten som valt att sätta epidural. Förklarar för henne att det är viktigt att hon inte rör på sig. Det är vi tre inne i rummet, jag, patienten och den manliga läkaren. 

Läkaren: Är värken över? Kan jag fortsätta? 
Patienten: Mm.
Läkaren: Svara "ja". Alltid ett tydligt "ja". Bra och duktiga kvinnor säger alltid ja. Eller hur? 

Han nickar mot mig och blinkar med ena ögat. Trots att jag har på en mask över näsan och munnen tror jag att han ser mitt oförstående ansiktsuttryck. Jag tycker att han är äcklig. Är så tydligt vad han menar. Är det meningen att jag ska småle och hålla med? Aldrig i livet. Men samtidigt kan jag ju inte svara spydigt framför patienten. Sedan är det ju en högre uppsatt kollega. Någon som kan påverka hur min arbetsplats kommer se ut de komma veckorna. Så jag svarar utan att låta ilskan ta över allt för mycket.  

Jag: Nej, vad menar doktorn egentligen??

Läkaren mumlar något och sedan jobbar han vidare. Under ingreppet svarar patienten med sina duktiga ja:anden varenda gång han frågar någonting. Stämningen var spänd efter mitt bryska svar. Vet inte om jag gjorde rätt. Därefter undvek läkaren ögonkontakt och lämnade rummet utan att säga någonting. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback