v8+0
Jag mår ganska dåligt. Jag är trött. Jag mår illa. Pga det kan jag inte äta min normala kost utan den har byts av mot något min femåring fått välja om han fick fria tyglar. Det blir mycket socker, i form av bröd med marmelad, pannkakor med sylt, godis, sugkarameller, cornflakes (!!! Har inte käkat cornflakes på fem år). Jag har helt slutat träna, promenerar inte ens längre, orkar inte lyfta vikter.
Jag börjar bli tjock och jag tror tyvärr inte det har att göra med den växande magen eller bebisen. Det är bara lathet. Sen tänker jag att jag är för hård mot mig själv. Ska komma igång med träningen när jag mår bättre såklart. Första trimestern är ju jobbig, man är trött. Det är normalt.
Skulle vara tröstande att kunna känna att allt är bra med bebis. Men jag känner bara oro, ovisshet... Vill känna att det här kommer gå hela vägen. Speciellt innan vi berättar för alla.
Kommentarer
Trackback