MA

Att diagnostisera en missed abortion (MA) är bland det jobbigaste på gynekologin. Paret kommer oftast in totalt ovetandes, ofta med en massa symptom. Sedan inser man att utvecklingen stannat av. Nej, först inser man att hjärtat inte slår. Men man försöker titta igen. SEN inser man att fostret är för litet för antal veckor som gått. Utvecklingen har stannat av. Detta måste man sedan förmedla till föräldrarna.

 Det här är jag livrädd för. 

För att trösta föräldrarna kan man ropa in en kollega som ska bekräfta det man redan vet. Så att de får lite tid att förbereda sig på ett definitivt svar - ett negativt sådant. 

Jag är rädd för att hamna där. Utan R, utan någon support, helt ensam. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback