Min kusin
Min kusin, som förlorade sitt barn i vecka 23 i sin förra graviditet, blev gravid ungefär en vecka efter att jag fått mina glada nyheter. Jag tror att jag var gladare för hennes skull än vad jag var för min egna graviditet. Hon har ett hjärta av guld. För två år sedan, på ett av besöken hos läkaren, fick hon reda på att hjärtat inte längre slog. Hon gick igenom en förlossning, alldeles själv. Hennes man satt fast utomlands. Det var en liten pojke. En pojke hon inte kunde förmå sig att hålla i.
Sedan dess har de försökt bli gravida. Jag har bara tagit mig tid till att lyssna på henne och stötta henne igenom processen. Jag blev så otroligt glad när hon ringde och sa att mensen var sen med 1 dag. Jag var så exalterad. Tänkte att mitt barn skulle få en syssling. Att jag skulle få någon att dela min graviditet med! Detta innan jag ens visste att testet skulle visa sig vara positivt.
Igår ringde hon mig. "Det kommer lite rosa blod när jag torkar mig". Jag lugnade henne, ställde ett par motfrågor. Idag hade det blött ännu lite mer. Nu åker hon till läkaren, som förhoppningsvis ska bekräfta att allt ser bra ut. Att hjärtat fortfarande slår. Att det bara är något blodkärl som spruckit. Jag hoppas verkligen det är så. Hon är i vecka 10+ några dagar. Vill inte stoltsera (läs berätta) om min graviditet om hon inte får behålla sin bebis.
Låt henne få behålla sin bebis. Snälla.
Kommentarer
Trackback