¨

När R och jag fick en ensam minut blev jag ännu mer ledsen. Jag ville inte vänta så länge på att få starta en familj. R förstod inte meningen med vår ledsamma kram och frågade hur det stod till. Jag förklarade att en viss person nämnt hur lång tid det kommer att ta. Jag förklarade för första gången för honom hur jag var redo att skaffa barn, men att jag är rädd att renoveringen inte kommer att vara färdig inom nio månader. För tänk om vi faktiskt blir gravida på det första försöket. Jag vill också att vi ska kunna njuta av en graviditet. Det är trots allt ett alldeles nytt och spännande kapitel i vårat liv tillsammans. Att få spendera den tiden i stress och oro för att babyrummet kanske inte hinner bli klart... Det skulle jag nog inte orka med.

¨

Jag tror att ett vuxet beslut vore att vänta. R förklarade dock att det inte alls skulle ta så lång tid och att jag inte skulle ta till mig sådana idiotiska kommentarer. För att den personen faktiskt inte förstår vad han pratar om och vad vi tänkt att bygga om. Vi har inte planerat en lång utdragen renovering. Han sa att det visst skulle ta tid med målande, tapetserande och nytt kök. Men inte alls såå lång tid.

¨

Jag förstår inte hur vi ska göra. R sa att han skulle fundera och komma på en tidsplan. Jag tror att jag avvaktar. Fy fan, jag trodde att vi hade bestämt oss. Allt är upp och ner igen.

¨

Ska diskutera med R vad han tycker vi borde göra denna månad. Om han anser att det kanske är bättre att vänta så blir det så. Det är åtta dagar kvar till beslut. Ska försöka tänka över detta ordentligt.