Februari

Jag skrev ingenting efter att ha kommit tillbaka från Sverige. Förlåt för det. Jag hade nog själv inget svar på hur det låg till. Undrar lite om jag har det nu...
 
Jag och R har alltså haft det lite jobbigt de senaste månaderna. Inte alls stormigt, inte alls bråkigt. Det är lite det som har varit problemet. Det är som att vi knappt pratar med varandra. Förut var det alltid skratt och bus, och nu har vi hamnat i den här dippen och istället för att ta oss ur den så gräver vi allt djupare. Jag vill inte alltid vara den som gör ett fôrsök till att det ska bli bättre. Jag tycker att han ska ta sitt ansvar. Att han ska prata. Att han ska försöka krama eller göra närmanden istället för att det alltid är jag. 
 
I Sverige var allting bra. Vi hade saknat varandra och det blev bra med en gång; Men redan på flygplatsen tillbaka var det någonting som gick snett. Efter att ha nattat Abir pratade jag med honom och han insåg för första gången att jag varit olycklig i vår relation. Han hade aldrig förstått det tidigare. Han tyckte att jag varit falsk som låtsats att allt var okej, samtidigt som jag ställde honom frågan om hur han kunde tro det när det var så uppenbart att ingenting var som förut. 
 
Den konversationen slutade med att vi började gräva oss ur den där djupa gropen. Det blev bättre, men jag kan redan känna hur vi är tillbaks ner. Jag vet inte hur jag ska göra för att hålla relationen stark och fungerande. Kanske sänka mina krav? Kanske inte tänka på det för mycket? Jag vet inte. Hur gör andra? Hur gör ni? 
 När allt var lite lättare
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback