Vad roligt att så många höll med mig angående att ta reda på könet! Jag ska visa kommentarerna för R. Men det måste naturligtvis kännas bra för honom också. Han går med på att jag kan ta reda på könet och han gärna vill ha en "överraskning". Jag sa att det inte kommer att hålla i längden. Jag kommer råka försäga mig. Jag hoppas att gynekologen inte kollar med R om han också vill ha reda på könet. Om han säger nej kanske hon inte vill berätta. Som tur är hinner jag och R diskutera vidare i ett par veckor till i alla fall. 

 

Jag får ju antagligen inte reda på könet på fredag. Det finns en "nub"-teori som man kan göra i vecka 12, 13, 14 för att se vad det kommer att bli. Men den är inte så säker, tydligen. Hoppas ändå att gyn ser någonting eller kan ge någon sorts indikation även om det är tidigt. Fast jag går ju in i vecka 14 i morgon. Så jag tycker inte att det är sååå tidigt. 

 

Shit. Vecka 14... Skrev jag det? Är det jag som är gravid i vecka 14?! Har jag verkligen tagit mig igenom alla de där fasansfulla veckorna? De fyllda med rädsla och oro? Jag kan inte alls förstå det. Tiden har gått och även om jag skulle spara till lyckan till på fredag så känner jag mig otroligt lycklig redan nu. Nu när jag insett att det är vecka 14 jag går in i i morgon! Helt sjukt.