v13+4

Dagen innan mitt ultraljud kände jag något konstigt i nedre delen av magen. Det var precis innan jag skulle sova. Två gånger efter varandra kände jag ett... någonting. Jag berättade för R som var helt övertygad om att det var bebis. Men jag är som vanligt väldigt, väldigt skeptisk. Men jag längtar verkligen något otroligt till när man VET att det är bebis. Att det inte kan vara någonting annat. 
 
Jag är så himla glad. Jag känner äntligen att jag kan vara öppen med min graviditet nu. Jag har på mig kläder så att bulan syns. Jag går runt med en hand på magen. Haha, jag är så töntig. Jag pratar mer om bebis med familjen. Jag tror att det syns ganska ordentligt att jag verkligen njuter nu. Efter ultraljudet insåg jag att jag inte behöver gå runt och vänta på lyckan... jag är mitt inne i den. Jag vet inte när nästa ultraljud är, så jag behöver inte direkt gå runt och vänta på ett specifikt datum nu. Känns bra. 
 
Vecka 14: 
Fostret: 
"Öronen är placerade där de ska vara och har fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Fostret befinner sig nu i en snabb fas av tillväxt. Benen är längre än armarna och det finns gott om fostervatten som fostret simmar runt i."
 
Mamman: 
Jag mår alldeles utmärkt. Mina bröst fortsätter att bli stora. Bröstvårtorna ändrar form. De är så fasta och hårda, till Rs förtjusning. Magen verkar ha krympt nu. Svullnaden har gått ner. Även om jag nu ibland kan känna ett illamående så är det inte alls jobbigt längre. Jag kan inte fatta att jag är igenom den första trimestern. Det är helt sjukt. Tydligen ska jag må som bäst under andra trimestern så jag passar verkligen på att njuta nu. 

Kommentarer
Jenny säger:

Härligt att höra! Måste bara fråga, mådde du illa tidigare och hur klarade du dig igenom det? Kram

Svar: Jag mådde väldigt illa från vecka 7-11. Det blev gradvis bättre. Jag drack alltid vatten innan jag klev upp på morgonen. Att dricka vatten hjalpte nästan alltid när jag kände att allt var påväg upp. Men jag uppskattade nästan alltid illamåendet. Så då blev det lättare att hantera det. Att kräkas tog mer energi, och jag hade tur och behövde inte göra det alls ofta. :) Kram!
Snutten

2014-01-06 | 17:27:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback