v17+4

Jag är ju i vecka 18. Det är nu de flesta börjar känna lite rörelser. Igår fick jag ett släng av oro innan jag la mig. Jag hade fortsatt att blöda och hade inte känt bebis sedan tidigt på morgonen. Så jag lade mig på rygg och drack kallt vatten. Sedan skakade jag magen. Höll på typ i femton minuter, men ingenting hände alls. Till slut pratade jag första gången med bebisen... Och refererade mig själv som "mamma". Va?! Det är ju så sjukt! Sa någonting i stil med: "Kom igen, sparka för mamma nu!" Har inte lätt för att mig själv som mamma ännu. R har redan kommit in i papparollen. Han pratar jämt och ständigt med bebis. Han har det roligaste smeknamnet till bebis. Kan inte ens säga det för det är så konstigt, men han kallas bebis "chunu-munu". Hahaha. 
 
Okej, nu kom jag in på ett sidospår. Hur som helst. Hade precis givit upp när jag känner en vag rörelse. Tittar på magen och ser (och känner) hur min mage plötsligt pluppar upp och sedan ner. Som att det sparkades direkt under min navel. En snabb rörelse. Jag ringde R direkt för han hade varit orolig också. Hörde honom le på andra sidan luren. När han kom tillbaka försökte vi störa bebis (shit - vi kommer bli föräldrar som väcker barnet när det sover sött...!). Men vi kände ingenting. 
 
Just nu rör sig bebisen i magen. Det är så HIMLA coooooolt! Jag blir sååå glad! Aååååh. Det här är det finaste i livet. Nu ska jag leka lite med magen. :) Kram på er! 

Kommentarer
Lin säger:

Det är så fantastiskt, det ni nu upplever!! <3

2014-02-03 | 21:39:52
Hanna säger:

Aaah blir sa avundsjuk, detta later sa himla harligt!!! :) Och tank att du kallar dig sjalv for mamma nu, later sa verkligt pa nat satt - du ska verkligen bli en mamma! Lyxigt ;)

2014-02-04 | 13:16:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback