Han är världens underbaraste. Jag älskar hans minspel. Jag älskar hans små smilgropar. Det var ju verkligen en överraskning, varken jag eller R har smilgropar. Han log sedan andra dagen. Mest i sömnen, men också när man pratar med honom. Och vi lever för de leendena. Vi kämpar oss blodiga för att få uppleva dem gång på gång. Idag hörde jag ett jättekonstigt ljud från lillen när han sov. Tittade på honom och insåg att han skrattade något galet. Sedan hände det igen på kvâllen under amningen. Han bara släppte taget om bröstvårtan och skrattade!
Det var det mest underbara ljud jag någonsin hört. Och jag kunde ju inte låta bli att skratta själv också. Så vi bor i den här bebisbubblan just nu. Nu mår jag mycket bättre också och det är lättare att njuta..
Det har förresten gått väldigt smidigt med amningen. Den fjärde dagen efter snittet rann mjölken till. Och den rann så att den inte slutade! Den natten blev jag väldigt kladdig. Och jag förbannade den där äckliga vätskan. Minns att jag frågat barnmorskan dagen innan om amningsinlägg. "När ska jag byta dem? Är det inte ohygieniskt att gå runt med dem en hel dag?" undrade jag. Svaret blev att man byter när de blir "fulla". Men då blev de ju inte fulla. Kunde gå runt i TVA dagar utan att de blev jätteblöta.
NU fattar jag vad hon menar. Det gick tre, fyra dagar innan jag fick grepp om det här med amningsinläggen. Jag tycktes mjölka ner varje BH och t-shirt trots att amningsinläggen användes flitigt. Verkligen inte lätt att känna sig fräsch. Sakta men säkert börjar saker bli lättare. Stygnen gör inte lika ont. Jag kan ställa mig upp ur sängen utan smärtan. Att sätta på bebiskläder börjar bli lättare. Och jag ammar helt galet bra.
Jag har dock ett problem... Mitt ena bröst är större än det andra. Men det andra blir ju hårt så jag ammar ändå fifty fifty. Men vill ju inte att de ska fortsätta vara olika storlekar! Någon som känner igen sig?
Har ni förresten några frågor kan ni ju ställa de i det här inlägget så svarar jag lite senare. Puss och kram!