v8+1
Jag diskuterade lite med mamma om jag kanske skulle berätta för familjen att jag var gravid. Hon tyckte att det var en bra idé, men att hon kanske borde "förbereda" min pappa lite. Så att han typ inte svimmar eller något sådant. Kanns bra om det går bra att undvika.
Jag nämnde dock att jag inte kommer att ha gått ut vecka 12, och att jag gärna vill berätta efter ultraljudet i januari. Hon sa att jag skulle vänta om jag kände så. Jag sa bara att jag ville vara SÄKER på att allt ska gå bra. Hon tyckte att jag borde känna mig säker ändå. Men jo. Nu känns det skönt. Att vänta, alltså.
Jag längtar så otroligt till att kunna berätta! Jag längtar till att bara kunna sluta känna att det kanske kan gå fel. Jag är så otroligt glad, och ibland känns det verkligen som att det är vår tur. Men det är fortfarande så overkligt. Det känns fortfarande så osäkert. Men snart är jag förbi det datum jag hade mf sist. Jag hade hoppats att jag kunnat lugna ner mig efter det. Men fan. Det känns så långt bort. Är så avis på de kvinnor som knappt tänker en sekund på mf. De är lyckliga och glada för sitt plus och är inställda på att det kommer bli en bebis till slut. De berättar för familj och vänner i vecka 4.
Jag önskar att jag var en av dem. Jag vill så gärna vara en av dem.
Kommentarer
Elin säger:
Jag är såååå lycklig för er skull! Jag tänker på er varje dag och jag blir alldeles varm i kroppen!
Pratar mycket om dig med min sambo och han tycker jag är knäpp som kan vara så glad för några jag aldrig träffat. MEN ÅÅH VA JAG TYCKER DET ÄR ROLIGT ATT NI ÄNTLIGEN SKA FÅ EN BEBIS. ville bara få det sagt! Kram
Svar:
Snutten
Trackback