I och med min rädsla för missfall har jag inte riktigt stannat upp och tänkt att det är en liten växande bebis i min mage. Jag tycker att det är jättemysigt att reflektera över just det faktumet. Att vi äntligen ska ha barn. Något som är hälften R, hälften jag. Hur coolt?! Just idag har jag tänkt på det extra mycket. Det känns inte längre konstigt att säga att "jag är gravid" (okej, jo... det är fortfarande lite konstigt). Kanske kan jag snart vänja mig vid det? Just idag har jag mått väldigt gravidigt, så jag antar att det blir mer påtagligt.