Jag försöker vara positiv. Jag försöker att se det från den ljusa sidan. Så jävla svårt. Det är som att lyckan står på vänteläge just nu. Så fort jag slutar blöda kanske det går att vara lycklig igen. Jag saknar det. Fast jag måste ändå säga att jag känner mig rätt gravid just nu. Det går upp och ner. Mycket har att göra med hur ofta jag har molvärk, och hur mycket jag blöder. Just nu varken blöder jag eller har ont. 

 

Så fort det börjar göra ont och kanske blöda lite så känner jag att det kommer att gå skit. Äh, jag försöker hålla ut. Trots att jag läst så många gravidbloggar har jag aldrig reflekterat över att man egentligen aldrig kan pusta ut riktigt i en graviditet. Speciellt inte i början. Speciellt inte när man börjar blöda. Jag tyckte att det var jobbigt att ha bruna flytningar men det âr ju ingenting jämfört med att se en binda full med rött blod.