Oro
Natten var fylld av ångest. Besvikelse. Oro. Mest oro. Analyserade molvärken i magen. Det känns inte riktigt OK det här. Det känns som att ett missfall är på gång... I två och en halv vecka har jag levt i min egen bubbla. Tänkt att det är för bra för att vara sant. Men igår var det dags att kliva ur bubblan... Och då sprack den.
Det kommer fortfarande blod, brunt dock. Och ganska lite. Ungefär som när mensen är på gång. Mensvärken ÄR inte hemsk, men jag känner av den. Kanske mer än vanligt. Gud, så jag hoppas att det bara är en växande bebis. Vi får antagligen reda på vad som är på gång idag. R ska följa med till gynekologen. Kanske är allt som vanligt. Jag hoppas det.
Alltså jag VET att det här är jättevanligt. Men jag blir jätteorolig ändå. R också. Han frågar hur ont det gör, hur mycket blod det är, hur brunt det är??? etc. Jag orkade nästan inte med det. Men söten låg uppe och läste om missfall på internet. Trött som bara den, men så otroligt orolig för vår lilla. Tänk att vi bara några timmar tidigare läste "gravid vecka 8"-kapitelet i vår stora gravidbok från Indien.
Hoppas så att allt är bra där inne.
Kommentarer
Lin säger:
Vad skönt att ni kommit hem, och vad bra att ni ska till gyn idag! Tänker på dig, och er massor, skriv gärna efter ni varit där! kramar!
Svar:
Snutten
Sussi säger:
Håller verkligen alla tummar och tår att allt är bra. Skriv så fort du vet. Kramar.
Trackback