Gårdagen

Jag har många kompisar som försökt längt, blivit gravida, fått missfall, blivit gravida igen och nu har en fullt frisk unge hos sig ;) Så det är inte kört! I vår föräldragrupp var det 2 av 10 par som aldrig fått missfall, alla andra hade det och nu har alla en liten hos sig. Jag ska inte säga att jag förstår hur du känner men jag kan förstå längtan och tankarna. Det tog ett år innan vi blev gravida med vår prins och tankarna gick detsamma som hos dig: tänk om vi inte kan när vi så gärna vill. Allt jag kunde göra var att leva på hoppet för det är det sista som sviker en. Jag tror på er!
Kram på dig!

Ps: tänkte kommentera förra inlägget också men gör det här istället, vilka fantastiskt vackra ögon du har!!

TRE missfal inom loppet av 9 mån hade jag innan vi fick vår dotter. tog til´slut hjälp av blodförtunnande och progesteron och då gick det!

Eftersom tjejerna här ovan peppar med lyckliga historier så stämmer jag in på samma spår: du vet kanske min historia, men vi blev gravida efter 1 år och 5 månader, fick missfall och blev gravida igen efter 7 månader och nu är det bara 8 v kvar till beräknad födsel! Det kommer gå för er med!! (men det är okej att tvivla och vara ledsen ibland, bara du hämtar dig mellan varven!) och kanske hade det varit bra att blotta dina känslor och tankar helt för R? KRAM!

Jag håller fast vid att jag faktiskt inte tror att det finns något jag kan säga för att få dig att må bättre. Jag tror man behöver bearbeta det själv på sitt eget sätt. Jag tror det är viktigt att tillåta sig själv att sörja och vara ledsen. Om jag var du skulle jag förklara för R vad du behöver från honom när du är ledsen så att ni undviker att hamna i den här situationen igen. Försök att ta hjälp av varandra och stötta varandra genom det. Det är helt naturliga och förståeliga känslor nu har. Jag är helt övertygad om att det kommer att gå bra till slut men som sagt är det inte alls konstigt om du behöver tid att läka innan ni försöker igen. Det tror jag bara är hälsosamt! Lycka till med allt nu<3