Hur känns det egentligen i kroppen? Annorlunda. Faktiskt. Kanske är det konstigt att bara vara tillbaka till min sköna vardag. Att kroppen inte vant sig. Men jag tror faktiskt att det beror på bebben. Jag känner en sådan kärlek till plutten i magen. Jag har alltid tyckt att det är konstigt med mammor som fokuserar på just ultraljudsbilder och foton på bebis. Jag har alltid tänkt... men din bebis är ju INNE i din MAGE. Du går ju runt och bär på bebisen! Men det är en helt annan känsla att ha en bild. Ett bevis på att det faktiskt ÄR något därinne. Shit - det är något därinne. Sedan jag såg bilden har jag känt att det är på riktigt. Och att jag älskar de där 1.3 centimetrarna. Faktum är att jag går runt och tänker jag är gravid, jag är gravid, jag är gravid. Vilket är helt sjukt och något jag måste sluta omedelbart med (men hörni... jag är ju faktiskt gravid!).