En vecka efter ÄL, inga symtom hittills. Känner mig helt... normal. Nästan återställd av jobbigheterna den senaste tiden. Jag saknar R. Han har varit så upptagen den senaste tiden, med renoveringen. Han kämpar så hårt min plutt. Först så är han på jobbet hela dagarna, kommer hem runt fem för att äta, sedan går han och bygger till midnatt. Att han inte är helt slut! 

 

Nu planerar jag en surprise weekend för oss till Schweiz så fort familjen flyttat ut. Längtar!!! Och han förtjänar det. Tänkte spendera dagen med honom men det sket sig. Nu spenderar jag dagen med mig själv! Det är inte så dumt det heller! Men ja, jag saknar honom så mycket!