Jag blev så glad när jag pratade med mamma i telefon häromdagen. Hon sa "och så blir man mormor om ett eller två år...". Jag blev helt paff, vet att hon inte är totally against it. Men att hon tänker på det och så gör mig ganska lugn. Då kommer det inte som en totalchock när jag väl blir gravid. Jag och min mamma är väldigt nära varandra, jag berättar det mesta för henne. Men just sådana här grejer, grejer som endast R och jag har något att säga om, vill jag inte berätta för utomstående. (Hej, blogg!)

 

Berättade för Petra om det här med att jag börjat längta (hon vet hur mycket jag har snackat om barn sedan innan också, men mest 'på skoj'), och hon tyckte att det var en bra idé att vänta till huset blir färdigt. Men hon vet inte att jag aktivt planerar och försöker nu. Vi flyttar så fort huset är klart och det blir ju det snaaaaart. Nästa månad är det inflyttning, wooohooo.