20 September

Idag har det äntligen vänt, och jag känner hungern smyga sig på för första gången på väldigt länge! Härligt.
 
Går verkligen tiden såhär långsamt? Jag väntar på dagarna innan mens. Just det - om jag hade ägglossning igår så missade vi den, tyvärr... Gick inte att göra något åt det. Men chansen finns ju där fortfarande, om än liten. Spermierna klarar sig väl upp till 7 dagar i vissa fall i livmodern. Så, jag hoppas! 
 
Håll tummarna för oss nu! 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback