Sjuk Dröm
Jag borde göra en egen katergori för endast drömmar... Speciellt om bebisar.
Drömmen:
Jag ligger vaken i min säng och undrar när mensen ska komma... Jag vill testa tidigare och få positivt. Vad jag känner liggandes är en sammandragning. Och det dröjer inte alls länge förrän jag klämmer ut världens finaste pojke. Jag gör det själv. Det tar ungefär tre minuter och gjorde inte alls ont! (Dröm, som sagt.)
Så jag får upp honom i min famn och tycker så klart att det är jättekonstigt! Det blev en pojke. Jag vill klippa navelsträngen men jag har ingen sax. Och inte heller kan jag klämma åt den som jag ska.. Så den är kvar och stör mig av någon anledning. Min son ligger på mitt vänstra bröst och tittar på mig. Det känns underbart verkligen.
Efter tio minuter resar jag mig upp och öppnar min sovrumsdörr. Där står Rs föräldrar. De är inte lika chockade jag vill att de ska vara! De håller honom, och sedan kommer Rs syster och hon är lite mer chockad. Hon säger att det inte alls syntes på mig att jag var gravid, osv.
Jag försöker själv förstå hur jag kunde missat en graviditet. Jag tog ju ett negativt test förra månaden. Jag hade ju inte varit gravid. Och så får jag en fullt friskt, tjock son! Jag ringde sedan R, som var på jobbet. Han svarar inte först, men sedan får jag tag på honom! Jag talar om att han fått en son. Han blir heller inte lika glad som jag förväntar mig.
Svärmor undrar varför jag inte ropade in henne för att hjälpa till... och påstår att det säkert gör massa ont i muffen nu. Och jag svarar att det gick så snabbt och muffen mår perfa. Utöver det - sängen blev ju inte ens lite blöt, blodig eller äcklig! Men jag var så sjukt besviken på mig själv att jag inte fick uppleva de där 9 månaderna av graviditet! :(
Efter detta börjar drömmen bli lite konstig (hahah, som att det inte redan var det).. Nej, osammanhängande är ett bättre ord! Jag fick t ex en beundrare, jag kallade min son för Rasmus (?), sedan såg jag honom som en 9-årig flicka. Och jag var plötsligt 62!
Ândå.. finaste drömmen och känslan EVER. Han låg så fint i famnen på alla och jag kände mig så stolt. Det var otroligt. Han grät bara lite ibland och det var verkligen den finaste gråten på jorden. Tänk att få uppleva detta på RIKTIGT. Vilken mäktig känsla det måste vara!
Kommentarer
Trackback