Hoppet förlorat.

Som jag skrev förut - det känns inte som att det gick. Jag har förlorat hoppet. Jag inväntar mensen, som lär komma på måndag. Men jag är glad ändå. Snart, snart bor jag och R ensamma igen. Folk flyttar ut, och vi börjar med renoveringen. Och så får en graviditet komma när den vill. Den är varmt välkommen i alla fall...

 

Hoppet är inte ute förrän mesen har kommit! Dessa sista dagarna innan BIM tyckte jag alltid var de värsta.. som psykisk terror.. hjärntvätt!
Håll ut, gumman! SNART får ni ert plus!

whaaa! Igenkänningsfaktorn i din blogg alltså, outrageous! Jag fick min mens igår, men trots det så slutade inte "det kanske bara är en nidblödningstankarna" snurra i huvudet förrän idag, helt otroligt vad psyket kan utsätta en för. Jag sätter nu stopp för mig själv, inga fler graviditetstest förrän vi verkligen ska börja försöka nästa höst, jag menar Paris är ju kärlekens stad. Men tills dess har jag tänkt leva ut bebisfantasierna genom din blogg, jag hoppas så innerligt att du får ditt plus snart (detta är inte menat som press, bara uppmuntran och positiva tankar).

Kram
Jonna