Funderingar
Åh, vad jag känner igen det där! Jag vågade inte testa trots att jag låg på BIM + 3 därför att alla gånger jag tidigare testat så har jag fått mensen PRECIS efter testet! Ibland hatar man sin menscykel för den luras och har sig... Fast när jag kräktes från ingenstans så blev jag till slut tvingad att stilla min nyfikenhet.
Håller tummarna, vännen.
Kramar.
Vad egentligen ingen vet (för att jag gick inte ut med det i bloggen eller pratade öppet om det) var att vi slutade skydda oss i januari 2012. Jag har haft kopparspiral så min kropp skulle fungera precis som vanligt så fort den togs ut. (Med P-piller och hormonpreventivmedel kan det ju ta ett halvår till ett år innan menscykeln är normal igen).
Vi levde på "som vanligt", men utan att tänka så mycket på att aktivt försöka få barn. Vi hoppades på att det bara "skulle ta sig" som man så klart fått höra från massa i sin omgivning att det "gick på första försöket". Men när det gick flera månader och det inte "bara blev" så pratade vi om att aktivt försöka, dvs försöka kartlägga min cykel och vilka dagar jag hade ägglossning. Trodde att det bara var det som krävdes för att det skulle gå.
Så jag köpte massa ÄL-tester och kissade som en galning för att pricka in de två dagarna som man ska vara mest fertil... Var så inställd på att det bara var det som fattades, men när det inte gick på första eller andra försöket med ÄL-stickor blev jag så knäckt... Jag hade ju verkligen hoppats på att bli gravid ända sedan januari och längtat efter barn ännu längre än så. I juni och juli i år hade vi första och andra försöket. Testade alltid på BIM men varje gång jag testade så kom mensen bara någon dag eller timmar senare... Asjobbigt!
På det tredje "försöket" tog det sig när vi var på semester. Då hade jag sagt till mig själv att jag inte orkade hålla på och hoppas. Visst, jag kissade på en ÄL-sticka bara för att det blivit rutin, men var inte direkt inställd på att det skulle ta sig. Var snarare helt inställd på att vi skulle behöva starta en utredning i början på nästa år. Men så blev det inte :)
Kramar.